Just landad från Tjeckien och EPP gruppens byråmöte i Karlsbad om utvecklingen av Östra partnerskapet samt om den ekonomiska krispolitiken hör jag på radion Lars Ohly hälsa sina ombud välkomna till vänsterpartiets avstamp inför valet där han konstaterar att här formas politiken efter valet.
Ska man gå utifrån den inriktning som formats av de rödgröna de senaste veckorna har han rätt. Men det får också konsekvenser för både svensk utrikespolitik – vi blir knappast drivande att värna demokratins utveckling i det som Ryssland kallar sitt nära utland – och för svenskt bidrag till den ekonomiska krispolitiken – Ohlys syn på den är ju att utgifter bör få öka utan hindrande krav.
Så ser vi hur oppositionen i Sverige förbereder en regering som kommer fungera isolerat från de utmaningar som verkligheten ställer.
I Storbritannien ser jag att liberaldemokraterna anser att Tories ska formera regering. Min bedömning i morse var snarare att liberaldemokraterna skulle vilja ge Labour en ny chans. Det faktum att Labour lidit ett stort nederlag gör det de facto svårare och gör det rimligt att ge Tories en första chans. Men det gäller då att Cameron kan få stöd för en politik som kan möta landets stora budgetunderskott.
Det är inte säkert att liberaldemokraterna kommer gilla den. Så än återstår en del osäkerhet även om Camerons uttalanden också tyder på att han är villig att diskutera en koalitionsregering. Det skulle i så fall kunna lägga en grund för en mer sammanhållen och trovärdig saneringspolitik.
I Karlsbad kom förmiddagens diskussioner att kretsa kring den mer akuta kris som vi nu ser växa fram och behovet av en betydligt mer fokuserad politisk strategi än avlägsna 2020. Det som nu måste göras är att trovärdigt få till stånd minskade underskott och konkreta reformer som kan ge tillväxt. Jag hoppas att vi under den kommande veckan ska kunna ta några initiativ till detta som ge prioritering åt det som ger budgetstabilitet och konkurrenskraft.