Det är inget nytt att ISIS kan och vill genomföra omfattande terrordåd i Europa. Den risken har många under en längre tid konstaterat allt medan organisationen har utvecklat sin terror och sin krigföring.
Den chock vi bör känna inför det som har hänt i Paris handlar om de många döda och skadade, om den verklighet som river sönder människors liv och som riskerar att underminera vårt samhälle. Tyvärr finns det däremot ingen anledning för oss att vara förvånade, eller chockade över att någon var beredd till denna skoningslösa terror. Det har vi sett prov på tidigare. Snarare bör vi vara förvånade över dem som upplever att detta var något nytt.
Demokratin, friheten och rättsstaten hotas av dem som nu använder terror som ett led i en krigföring mot oss. Vi bör känna och uttrycka solidaritet med Frankrike och fransmännen, mot alla offer och deras anhöriga, men om solidaritet ska vara något mer än medkänsla och sorg måste vi göra något som innebär solidaritet.
Det ställer krav på att vi med rättsstatens medel bekämpar terrorismen här och stödjer kampen mot den där. Solidariteten innebär i detta fall också att vi inser att det inte är gentemot Frankrike och fransmännen vi ska uttrycka orden om solidaritet utan gentemot oss själva och alla andra som liksom fransmännen står inför detta hot som nu utlöstes i Paris. Vi är en del av samma mål som 130 mördade tillhörde.
Vi vet att det kunde ha hänt lika väl i London som i Köpenhamn och självfallet kunde det ha hänt i Stockholm. Solidariteten kräver åtgärder som baseras på att vi är under attack av en krigföring som riktar sig mot Europa, mot det öppna samhället och mot världens demokratier.
ISIS är inte en terrororganisation i största allmänhet med ett antal vilseförda personer. Där finns säkerligen vad man med viss tvekan kan kalla vilseförda men framförallt bygger den på en målmedveten vilja att genom krig och terror krossa demokrati och öppna samhällen, eliminera friheten och upprätta ett förtryck under en fanatisk religiös täckmantel. Det är ett krig som pågår mot oss nu av en välorganiserad organisation, med ekonomiska och militära resurser och människor som drivs av hat. Attacken genomfördes i Paris men kriget är mot oss alla. Det är detta som solidariteten måste formas av. Vi måste stå tillsammans för att vi är hotade av en rörelse som har samma prägel som nazism eller kommunism.
Det är därför ingen ny företeelse. Under 1960-talet bars en hel ungdomsgeneration upp av hot och revolutionsyra som ledde till att man hyllade Mao Tse Tong människoföraktande samhälle, Nordkoreas vidriga diktatur och Kambodjas mördande diktatorer. De liksom det svenska vänsterpartiet hyllade kommunistregimerna i Central- och Östeuropa. De besegrades genom debatter som avslöjade dem och genom ett starkt försvar i Europa.
Under 1980-talet agerade samma människor och en ny generation för de så kallade fredsrörelsen som byggde på att Väst skulle nedrusta när Sovjetunionen rustade och placerade ut taktiska kärnvapen i hela Östeuropa. Det var en kamp mot demokratin där de besegrades. De besegrades därför att deras idéer om nedrustning avslöjades som nedrustning av demokratins försvar, och genom att det fanns europeiska ledare som valde att stå upp för demokratin och dess försvar
Nu kommer hotet från ett annat håll. Och än en gång ser vi att demokratins främsta hot är inte dem som hotar den utan dem som inte inser att den måste försvaras både i ord och i handling. Samtidigt vet vi genom historien att vi har förmågan om vi vågar se hoten som de är och möta dem utifrån det.
Just nu verkar det finnas en tro på att ISIS krigföring mot Europa kan bekämpas genom att den svenska skolundervisningen förstärks när det gäller demokrati och grundläggande värden. Andra lägger tyngdpunkten på att vi ska på olika sätt hindra ISIS att rekrytera från Sverige med hjälp av samtal, stöd till lärare och omgivning och en nationell telefonlinje för råd. Det är en kamp mot extremism och brutalt våld som tror att hatet kan bekämpas genom ett vänligt samtal och som utkämpas inom ramen för det politiskt korrekta. Ska vi visa vår solidaritet med Frankrike, med demokratin och med oss själva krävs det som är mer konkret än ord och som slår mot fundamentalismen som sådan.
Sverige ge ökat stöd till militära operationer som syftar till att bryta ISIS trend av militära framgångar. Vi bör göra det med de medel vi har men också med politiskt stöd till andra insatser. ISIS måste nu inleda en period av förluster, både av personer och av terräng och prestige. Det kan bara göras genom militär vapenmakt samordnad mellan världens fria länder som nu är under gemensam attack.
Vi bör klargöra att ISIS bedriver ett krig mot oss som en del i den fria världen. Det är ett krig mot Europa och mot EU och mot varje fritt och öppet samhälle. De som lierar sig med ISIS lierar sig mot oss och deltar i det krig som ISIS för mot demokratier och mot Europa, och mot oss. De är inte bara kriminella eller terrorister. De är landsförrädare som genom sina egna handlingar bidrar till att ISIS ska vinna militärt och politiskt mot oss, på demokratins och frihetens bekostnad, till förmån för tyranniet. De bör förlora sina pass, de bör dömas som de kriminella och landsförrädare de är.
Vi bör ge polis och militär de resurser som nu krävs för att möta de hot som nu riktar sig mot oss och som syftar till att destabilisera Europa. Det är Rysslands krigföring, militärt i Ukraina men också genom desinformation, propaganda, hot och militära provokationer hela Europa. Det är en flyktingvåg som kommer från kriget i Syrien och i Irak och som nu skapar motsättningar i Europa liksom den riskerar att göra i vårt eget samhälle. Och det är den terror som ISIS använder i sitt krig. Det är inte acceptabelt att debatten om polisens och försvarets resurser stannar inom ramen för vad några anser som politiskt möjligt. Den måste handla om vad som är nödvändigt.
Vår flyktingpolitik måste bygga på rättsstatens grunder. Sverige har en reglerad invandring. EU har en reglerad invandring. Öppenheten ska förenas med rättsstatens krav på asylrätt och respekt för våra lagar. Kontrollen över våra gränser är en förutsättning för asylhantering och för att kunna avvisa dem som inte har rätt att vara här. EU måste säkra att varje del av unionen kan hantera detta. Det är detta som europeisk migrationspolitik nu måste återskapa, för att vi också ska kunna återvända till den fria rörligheten inom EU.
Vi måste ha en regering som kan styra riket med insikten att vi är utsatta för en lång rad olika hot mot våra värden och att det handlar om ett krig som också riktar sig mot oss. En regering som bygger på Vänsterpartiets och Miljöpartiets kommer inte kunna styra riket under dessa förhållanden. Den kan inte överlåta på myndigheter att fatta de avgörande som är politiska och som kräver politiskt ledarskap. Det är vare sig Migrationsverket, Polisen eller andra myndigheter som styr riket. Det är regeringen och myndigheterna är i den delen blott delar av den offentliga struktur som gör detta möjligt.
Demokratin och friheten försvaras med ord och med övertygelse. Orden och övertygelsen måste förenas med att ord blir till handling och övertygelse till de åtgärder som krävs för att ge orden trovärdighet.
De som nu säger att Europa riskerar att fragmenteras och falla samman inför utmaningarna glömmer en sak. De utmaningar som vi nu möter enar oss snarare än tvärtom.
Det vi nu ser visar på behovet av ett Europa som står starkt och enat, vi ser i inskränkningarna i den fria rörligheten hur mycket den betyder för vårt gemensamma samhälle, vi ser hur vi kan utveckla kraft och styrka i det gemensamma. Nu är det tid för ett starkt Europa som kan överbrygga motsättningar och extremism genom att göra försvaret av vår demokrati och vår öppenhet till konkreta handlingar som för oss framåt.
Det stora hotet vi möter är inte dem som hotar oss utan om vi är oförmögna att möta hoten. Europa behöver gemensam handling för att överbrygga motsättningar och möta gemensamma utmaningar. Vår historia visar att vi kunde försvara demokratin mot nazismen, mot sovjetkommunismen, mot 1960-talets vänstervåg och mot 1980-talets nedrustningsrörelse.
Sverige behöver i allt detta en regering som gör ord till sådan handling som värnar demokrati och rättsstat. Det kommer inte lyckas med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.