Förtrycket i Iran
I de val som i dag genomförs i Iran är reformister av alla slag förbjudna att ställa upp, vilket har lett till att 80 av dagens parlamentsledamöter inte är valbara. SvD påpekade för en tid sedan (27/1) vikten av att mullorna vet att omvärlden ser dem och att de oppositionella känner internationellt stöd. Tyvärr är det mer tystnad än tydlighet som gäller beträffande det – i år – 25-åriga förtrycket i Iran.
När den spanska Francoregimen föll 1975 rapporterade Sveriges Radio att Europas sista diktatur hade fallit. Regimerna i Central- och Östeuropa sågs inte som de diktaturer de var. Nu upprepar sig historien i synen på Mellersta Österns diktaturer.
På samma sätt som då bemöts i dag världens kanske mest brutala förtryckarregimer med respekt och tolerans. Respekt för arabiskt och persiskt samhällsliv förväxlas med respekt för stenhårda diktaturer. Viljan att visa tolerans mot en annan religion blir en tolerans av dem som förnekar muslimer mänskliga fri- och rättigheter.
Detta synsätt har under lång tid
präglat hållningen till Iran. Det förakt för människolivet och för kvinnors och mäns värdighet som den islamska diktaturen redan från starten visade har i Sverige en gång beskrivits som att man byggde demokratin med pedantisk noggrannhet.
Regimen har total kontroll över medierna och spärrar in misshagliga journalister. Människor av andra religioner diskrimineras och förföljs. Kvinnor betraktas som andra rangens människor. Regimmotståndare avrättas eller fängslas. Spöstraff, stening, amputationer och avrättning ingår i straffsystemet för den som begår politiska eller religiösa brott Regimen har fört en ekonomisk politik som lett till fattigdom och utarmat landet utan att medborgarna kan byta regering och politik. Precis som i andra diktaturer flödar hatet och hoten mot andra länder.
Iran är en av de medlemsnationer i FN som öppet uttalat att man vill eliminera ett annat medlemsland, utan att världssamfundet reagerat. När Iran i början av förra hösten demonstrerade sina nya ballistiska missiler med en
räckvidd på 170 mil gjorde man detta under paroller som utplåna Israel. En stor del av de självmordsbombare som slagit sönder fredsprocessen mellan Israel och palestinier finansieras av Iran, utan att något ansvar för detta läggs på de iranska ledarna.
Inget av detta nämndes i regeringens utrikesdeklaration förra veckan. Det är tragiskt, eftersom Iran skulle kunna gå i täten för en demokratisk utveckling bland Mellersta Österns islamska länder. Nu stärker tystnaden snarare förtryckarna än de förtrycktas krav på demokrati.
Detta är en skam och bygger på inställningen att demokrati och frihet inte hör samman med muslimers kultur och tradition, att deras religion legitimerar att de förtrycks och att deras fri- och rättigheter inte är lika självklara som våra. Genom denna hållning bidrar vi inte till freden och demokratin i denna del av världen. Tystnaden i dag är lika fel som tystnaden inför Sovjets och Östeuropas diktaturer en gång var.
Möten för frihet och demokrati för Mellersta Östern ordnas på
Norrmalmstorg i Stockholm, måndagar klockan 12.00.
Gunnar Hökmark