örnyelsen måste vinnas åter hela tiden. Flexibiliteten och dynamiken minskar med åren och reformeringen av vårt samhälle måste få nya injektioner, skriver Gunnar Hökmark.
Vågen av flyktingar till Europa och Sverige kommer sätta vårt samhälle på prov inte bara vad gäller medmänsklighet och öppenhet utan också vad gäller förmåga att ta emot och ge möjlighet till arbete. Rysslands aggression, islamistisk fundamentalism och Kinas växande ekonomiska makt utgör inte bara säkerhetspolitiska hot utan riktar sig också mot den liberala demokratin och alla människors rätt och värdighet som överordnade värden för samhällsutvecklingen.
Utmaningarna är många. Den globala ekonomin med digitaliseringen har skapat en ny konkurrens som gör att hela världen erbjuder innovationer, varor, service och kunskap som vi antingen kan se som en stimulans till vår egen ekonomiska utveckling eller som hot mot våra jobb. Om Sverige och Europa ska klara detta får vi inte förlora ekonomisk kraft och politiskt ledarskap.
Vi behöver en förnyelse. 1970-talets tankemodeller får inte begränsa politiken från att respektera den enskilde individen och ta tillvara de enskilda människornas kraft och ansvar. Tanken på den starka staten som skulle styra över näringsliv och välfärd växte fram under 1960-talet. Med finkalibrerade system skulle människors välfärd utformas, och allehanda mänskliga problem få sin lösning. Så formades löntagarfondsdebatten, den statliga näringspolitiken, mediemonopolen, jämlikhetspolitiken, skattepolitiken, bidragspolitiken, arbetsmarknaden, välfärden och bostadspolitiken.
Under 1980-talet växte nya opinioner fram som byggde på marknadsekonomins renässans, på en demokratisyn som satte en gräns för det offentligas beslut och för en moderniserad syn på konkurrens och företagande. Sverige började röra sig mot alltmer marknadsekonomi som gett konkurrens och valfrihet inom områden. Tågen, skola, sjukvård, och postdistribution, radio och TV. Medlemskap i EU, pensionssystemet gjordes om och riksbanken blev självständig, staten fick regler för sin budgetpolitik.
Reformer som genomfördes 1990-1995 har lett till stabil tillväxt, kraftiga kvalitetshöjningar i välfärdsekonomin och Sverige som ledande ekonomi. Men inget är nytt i evighet. Förnyelsen måste vinnas åter hela tiden. Flexibiliteten och dynamiken minskar med åren och reformeringen av vårt samhälle måste få nya injektioner.
Arbetsmarknaden måste liberaliseras. Las bör avvecklas till förmån företagets behov, den enskildes rättssäkerhet, där rörlighet uppmuntras och där trösklarna in på arbetsmarknaden sänks.
Den svenska bostadsmarknaden har för lite marknad och därför för lite bostäder. Enklare regler för byggande och en övergång till marknadsprissättning ger inte bara fler bostäder utan också lägre kostnader för de boende.
Sverige bör gå i täten för Europa när det gäller att öppna upp våra samhällen för fri rörlighet och förmåga att ta emot människor. Det ställer krav på liberaliseringar och på en respekt för rättsstatens regler när det gäller asyl och asylbehandling.
Vi måste göra de enklare att starta företag genom förenklade företagsformer samtidigt som vi minskar regelbördan för den enskilde företagaren.
Detta bygger inte som på 1970-talet på statens företagande och tron på att människors välfärd består av den offentliga välfärden samt styrs och formas genom politisk ingenjörskonst utan på en renässans för frihetens idéer och det öppna samhället. Det är så förnyelse skapas. Globaliseringen, Ryssland, Mellersta Österns sammanbrott, flyktingvågorna och välfärdens behov. Vi kan bara möta den nya tiden med en politik som utgår ifrån dessa utmaningar och som gör varje människa till en tillgång i det arbetet.
Gunnar Hökmark (M)