Förintelsens minnesdag är en minnesdag över offren men också över de brott mot mänskligheten som var och en utsattes för. Grymheter som till sin natur borde vara otänkbara, och på något sätt förblir otänkbara, blev bitter och tragisk verklighet i en av vår civilisations värsta tider.
I Auschwitz, en av dessa platser för Förintelsen, var byggnaderna utformade för en klinisk och effektivt organiserad dödsfabrik. Med järnvägsspåren in under den välkända portalen, som om det vore till en normal gammal stad, fördes maktlösa människor in till en förnedring som var och är mänsklighetens. Längre in i lägret tar spåren slut, därför att där var det tänkt att livet skulle ta slut. Lägerbyggnaderna, gårdarna med murar mot vilka man arkebuserade människor för ingenting, och gaskamrarna vid spårens slut.
Det är och förblir en helvetets plats på jorden, då i människors verklighet, i dag i våra minnen och kunskap. Och att människor där i köld, hunger, brutalt våld och elände tvingades leva sina sista dagar, att man överlevde en tid och att några överlevde, att man dödade och åter dödade, förblir otänkbart. Det är bara platsen, existensen, offren och de överlevande som påminner om att det likväl var tänkbart.
Här begicks ohämmade grymheter som var effektivt och industriellt planerade och som bara hade till syfte att utsläcka mänskligt liv. De som planerade och beordrade mördandet hade liksom de som stod för det dagliga utslocknandet av liv ingen respekt för människan som varelse.
Det fanns de som tänkte så då och det finns även i vår tid människor som kan tänka det otänkbara. Göra det otänkbara. Därför behövs ett samhälle, en stat och en offentlighet, både nationellt och internationellt, som motverkar och bekämpar det onda, som trycker ner och gör det så omöjligt som tänkas kan.
Som ger individen rätt och frihet, som säkrar att makt inte går före rätt och att rätten alltid är överordnad makten. Att makten används för att värna friheten och rätten, inte makten själv. Att vi inte definierar oss som vi och dom utan som du och jag med det oupplösliga ansvar det innebär för oss själva när det gäller våra egna handlingar, både i att stå upp för värden och bekämpa mörkret.
Därför behövs det ideella modet men också realismens ansvar för att det finns ett försvar, en rättsstat och en ordning som aldrig får undermineras av det naiva.
Civilisationen kräver sin ordning och den måste vi värna med den makt vi kan resa. Genom starkt försvar, genom europeiskt samarbete och kollektiv säkerhet. Genom de institutioner som värnar människors och individers rätt. Mörkrets krafter har alltid velat underminera dessa gemensamma institutioner och det är samma sak vi nu ser.
Det är därför ett fritt och öppet Europa inte bara är ett slagord utan ett konkret ställningstagande mot det brutala och farliga. Det är därför den fria världen är ett begrepp som både måste värnas och förverkligas. Det är därför murar ska rivas och inte byggas.
Det är den enskildes rätt och inte tyckandet om de många som ska avgöra människors frihet och möjligheter. Vi har en dag som i dag mycket att minnas och lära inför det som är vårt ansvar i dag och i morgon. Förintelsens minnesdag påminner oss om hur viktigt det är att värna rätten och friheten.