Europasamarbetet som växt fram under det gångna halvseklet har varit unikt i att säkra fred och frihet för vår kontinents medborgare. Genom samarbete över gränserna har nationella konflikter avvecklats samtidigt våra gemensamma intressen främjats. Europa är i dag både återförenat och öppet samtidigt som mycket mer finns att göra för att dra nytta av alla de möjligheter detta erbjuder, både för enskilda, för våra ekonomier och för demokratins värden. Och här finns alla politikens motsättningar om hur ett bra samhälle ska utvecklas.
För mig är det naturligt att öka friheten för den enskilde och öka friheten över gränserna för att på det viset göra Europa starkare. Mindre byråkrati och en större frihet för den enskilde är också en förutsättning för ett Europa som genom konkurrens och nytt företagande kan växa sig ut ur krisen till en ledande kunskapsekonomi. Vi ska reformera våra ekonomier, inte tro vi kan stimulera dem genom ökade utgifter och underskott. Och därför vill jag avveckla jordbrukssubventioner, se till att Bryssel inte bestämmer över det som bäst avgörs i Borås eller Ystad, trimma EU-budgeten och göra så att vi satsar mer på forskning och utveckling. Mellan mig och socialdemokrater i Europaparlamentet finns det i alla dessa frågor stora skillnader precis som i svensk politik.
Men mitt i allt detta samarbete finns dock – och ska finnas – frågor där jag som Europaparlamentariker företräder svenska väljare. En sådan rör just själva fördelningen av mandat i Europaparlamentet.
Därför är jag glad att parlamentet i nästa vecka, om allt går som det ser ut att gå, beslutar om en fördelning av mandat mellan medlemsländerna som innebär att Sverige behåller båda de två nya mandat som jag lyckades driva igenom under förra mandatperioden. Då fick jag efter många om och men stöd för en proportionalitet som gav Sverige två ytterligare mandat, totalt 20 svenska ledamöter.
Nu har vi en ny fördelning av mandat eftersom Kroatien som ny medlem ska företrädas med 12 ledamöter i parlamentet. Inför denna fördelning var det många, föga förvånande från de stora länderna, som ville ha en formel för fördelning av mandaten som hade gynnat de stora medlemsstaterna. Det hade för Sveriges del, enligt de förslag som fanns för ett halvår sedan, inneburit en minskning med tre eller fyra mandat.
Nu lyckades vi stoppa denna tanke och istället kom vi överens om att inget land skulle förlora mer än ett mandat för att få in de nya ledamöterna. Det var bara det att i det förslag som då kom fram fanns det ett minus 1 på Sverige istället för på Österrike vilket hade inneburit att Sverige trots en miljon fler medborgare hade hamnat på samma antal ledamöter som alplandet.
Det var först på morgonen samma dag som jag fick igenom att det skulle vara fri röstning i min partigrupp. Och precis innan omröstningen lyckades jag övertyga en litau, en est och en dansk om att stödja mitt ändringsförslag, som gick igenom med röstsiffrorna 10 mot 9.
Jag erkänner gärna att jag är glad över att det gick att slita detta sista svenska mandat ur händerna på Österrike, bokstavligen minuterna innan omröstningen i utskottet. Det kommer kanske gynna en socialdemokrat eller en miljöpartist, eller allra helst en moderat, men det innebär likväl att Sverige som land får en bra representation i Europaparlamentet för lång tid framöver. Och på motsvarande sätt vill jag driva igenom en politik som ökar tillväxten och öppnar upp Europa. Ju större möjligheter vi har att påverka desto bättre blir europeisk politik.
Publicerad i BT 07/03/2013