Det som en gång var en kol- och stålunion måste nu bli en kunskaps- och forskningsunion. Annars kommer de framväxande ekonomierna i kraft av sina stora marknader bli ledande när det gäller att snabbt lansera och konkurrera med nästa generations innovationer, må det vara inom bilindustri, telekom eller nanoteknologins olika områden. Jag ser tre viktiga reformstrategier framför mig.
Finanskrisen har präglat politiken
De senaste åren har mycket av den ekonomisk-politiska debatten fokuserats på stabilitet och ordning på de finansiella marknaderna. Finanskrisen och de offentliga underskotten har tvingat fram en lång rad akuta beslut som präglat den politiska agendan, skriver Gunnar Hökmark.
Läs upp
Skriv ut Skicka Kommentera
Dela
Det socialistiska blocket har – både på europeisk nivå och i Sverige – agerat för ökade offentliga utgifter och växande underskott. Därmed har debatten fokuserats på konflikten mellan åtstramning eller stimulans. Det har förträngt Europas långsiktiga problem, nämligen tillväxten och konkurrenskraften.
Europa kan inte få en tillväxt och dynamik utan förtroende för stabila offentliga finanser. Men vi kommer heller inte klara de offentliga finanserna utan tillväxt. Då riskerar vi att krisens konsekvenser består samtidigt som nya obalanser växer fram.
I Kina är krisen inte värre än att man efter en inbromsning har en tillväxt kring 10 procent och troligen redan i år har blivit världens näst största ekonomi efter USA. Den indiska ekonomin växer med cirka 8 procent och Brasilien med drygt 5 procent.
Krisens konsekvenser ser vi i dag framförallt i Europa, i stora underskott förenade med en låg tillväxt som skapar misstro mot förmågan att betala skulder och som konserverar arbetslöshet och höga offentliga utgifter.
En gång lanserades det europeiska samarbetet som en kol- och stålunion, därefter kom jordbrukssamarbetet att dominera. Den inre marknaden etablerades för att vitalisera den gamla tidens ekonomi i en värld där Västeuropa och USA i praktiken stod utan konkurrens. Så såg den tidens utmaningar ut. I dag är globalt ledarskap inget vi kan ta för givet. Vi kan bara uppnå det genom europeiska lösningar inom den moderna ekonomins viktigaste områden.
Det som en gång var en kol- och stålunion måste nu bli en kunskaps- och forskningsunion. Annars kommer de framväxande ekonomierna i kraft av sina stora marknader bli ledande när det gäller att snabbt lansera och konkurrera med nästa generations innovationer, må det vara inom bilindustri, telekom eller nanoteknologins olika områden. Jag ser tre viktiga reformstrategier framför mig.
Nationella universitetssystem öppnas för ett europeiskt sammanhang så att globalt konkurrenskraftiga kunskapscentra kan skapas. De närmsta åren bör EU dubbla sin forskningsbudget med hjälp av gamla jordbrukspengar.
Universiteten ska vara öppna över gränserna och oberoende som europeiska universitet, med statliga anslag och konkurrerande kring annan finansiering, inklusive EU-medel. Med en europeisk forskningspeng som följer forskare över gränserna kan vi få en institutionell konkurrens där forskningscentra attraherar både forskare och ekonomiska resurser.
Den inre marknadens reformagenda måste utgå från hur kunskapssamhället omvandlar våra ekonomier. Den inre marknaden är öppen för industriprodukter men inte lika öppen för kunskapstjänster. I praktiken urholkas den inre marknaden genom den pågående omvandlingen från traditionell ekonomi till tjänste- och kunskapsekonomi.
Medicin, sjukvård, utbildning och tjänstesamhällets alla grenar bör omfattas av den inre marknadens öppenhet lika mycket som bilar, livsmedel eller vattenpumpar. EU behöver en gemensam marknad för telekom och energi, inte 27 olika. Vi behöver en målmedveten reformpolitik för att strategiska kunskapsmarknader ska utvecklas i Europa.
I kölvattnet av krisen har det funnits en tendens att lägga hela ansvaret för finansiell stabilitet på banker och försäkringsbolag. Transparens, gränsöverskridande regleringar och europeisk tillsyn behövs men huvudansvaret ligger i den ekonomiska politiken. Regelverket för euron och de offentliga finanserna måste innehålla tydliga europeiska regler, inte bara för underskott utan också krav på överskott i goda tider samt minskade bidrag som motsvarar övertrampens storlek. Kraven på banker och försäkringsbolag får inte leda till en andra kreditåtstramning. Ska Europa och EU kunna bli ledande krävs mer investeringar och innovationer och finansiella marknader som är globalt konkurrenskraftiga och attraktiva.
Vår förmåga till ledarskap i den internationella ekonomin förutsätter en reformagenda på europeisk nivå som berör den inre marknaden, de finansiella marknaderna och en ny kunskaps- och forskningsunion.
Sverige kommer aldrig att kunna bidra till detta med en regering som ser europeiskt samarbete som ett problem och öppna marknader som ett hot. Det är en provinsiell politik i en globaliserad värld som mer än något annat hotar svenska jobb.
Gunnar Hökmark (M) vice ordförande i EPP-gruppen i Europaparlamentet