Hoppa till innehåll

Förändring kräver fokus och ledarskap

Det är bristen på fokus och ledarskap som är Europas problem.

Just när detta skrivs har jag lämnat Strasbourg där voteringarna på torsdagen var inställda på grund av strejker i Frankrike som tvingade många att lämna redan i går. Strejkerna orsakas av den franska regeringens förslag om att höja pensionsåldern från 60 till 62, något som i de flesta medlemsstater är en låg ålder bara den. Det är en åtgård som möter motstånd, utöver det reflexmässiga, eftersom debatten i Frankrike inte handlar om problemet med för stora utgifter och för låg konkurrenskraft utan om romer, bankers misstag och behovet av en Tobinskatt. Frankrikes president synes angripa det mesta utom landets strukturella problem. Och därför blir också förståelsen för reformbehovet litet samtidigt som en grupp som romerna blir ännu mer utsatta.

I avrapporteringen från Europeiska rådet blev det också denna fråga som stod i förgrunden, inte Europas ekonomiska läge som tillhör det som vi gemensamt måste hantera. Frankrikes agerande är ett uttryck för bristande fokus på ett sätt som drabbar en utsatt grupp människor.

Men bristen på fokus är mer övergripande än så. Viljan att reformera för ökad konkurrenskraft överskuggas alltför ofta av viljan att hävda att allt är bra som det är och att Europa som sådant ger resultat bara därför att.

Så har jag deltagit i ett antal rätt hårda diskussioner om EU:s budget där utgångspunkten är att EU behöver mer pengar därför att viljan att förändra är begränsad. Med den inställningen finns det inga möjligheter att omfördela kostnader till de områden som i dag är viktigare än andra. Det är bra som det är och vi är lite bättre än andra och vi har redan gjort det vi behöver är tyvärr uppfattningar som står i vägen för en offensiv reformpolitik som tar sin utgångspunkt att läget i Europa är bekymmersamt i en värld av snabbt växande ekonomier.

Innebär detta att EU är oföränderligt? Nej, men det kräver både vilja och kraft att förändra, och insikten att det går att förändra. På det viset skiljer inte sig europeisk politik från den nationella.

Etiketter: