I dag röstade vi igenom patientdirektivet, det vill säga det direktiv som innebär att vi med lagstiftning säkrar att man kan få vård i ett annat land om man annars får vänta en för lång tid i det egna. Det är en rättighet som följer av fördraget och medborgarnas fria rörlighet men den kodifieras nu i lag så det blir enkelt och förutsebart och inget man ska behöva gå till EG-domstolen för att få rätt till.
Rätt bra kan man tycka. Sjuka människor som inte får vård får nu en möjlighet att bli friska. Så enkelt är det inte för socialistgruppen och för de svenska socialdemokraterna. I en artikel i Svenska Dagbladet häromdagen försökte Ylva Johansson i en replik till mig och Catharina Elmsäter-Svärd slå knut på sig själv genom att hävda att hon var för och vi var emot att människor ska kunna få sjukvård när de behöver den och att det var därför hon ogillade det som hon egentligen var för eftersom hon var emot att vi var för. Om ni förstår ungefär hur hon menade.
Vi svarade i dag på Svenska Dagbladets Brännpunkt och konstaterade att det handlade om att se till att alla ska kunna få sjukvård inom EU när det behövs, utan att det ska kosta mer än hemma i Sverige och att det var upp till socialdemokraterna att stödja detta eller inte i dagens votering i Europaparlamentet. Och det visade sig som vi sett tidigare, att socialdemokraterna inte var glada i detta med att människor själva ska kunna få vård utan att stå i kö. Så socialdemokraterna avstod. Det var i det här fallet ett annat sätt att rösta emot även om man inte riktigt ville säga till patienterna i Europa att man är emot deras rätt att söka sjukvård över gränserna. Så det spelar roll vilken majoritet vi har.
Är just nu på väg till den moderata rikskonferensen i Örebro.