För mer patientrörlighet

Det blir enklare att få vård i en annan medlemsstat där köerna är kortare, det blir även enklare att söka specialistvård som kanske inte är tillgänglig i det egna landet. Patienten har då rätt att få ersättning upp till den nivå som de skulle ha ersatts med i det egna landstinget.

I Gunnar Hökmarks ändringsförslag föreslås bland annat att definitionen av sjukhusvård ändras till att inte enbart omfatta vård som kräver övernattning på sjukhus, vilket det står i kommissionens ursprungstext. I exempelvis Sverige är det en liten andel sjukhusvård som kräver övernattning och den svenska definitionen skiljer sig därför avsevärt från den som föreslås i kommissionens förslag.

Gunnar Hökmark föreslår också att två paragrafer i direktivet stryks eftersom de innebär att flytta över det som idag som hanteras på nationell nivå till europeisk nivå. Bland annat föreslås omständliga procedurer för att installera informations- och kommunikationsnätverk. Det skulle sannolikt innebära ett hinder för nyinvesteringar på vissa områden i svensk sjukvård. Vidare föreslås att det är medlemsstaten där patienten är försäkrad som ska upprätta den förteckning över vård som uppfyller kriterierna för sjukhusvård – inte kommissionen. Istället föreslås att medlemsstaterna ska anmäla sina respektive förteckningar till kommissionen. Utgångspunkten för att acceptera direktivet om patientrörlighet är att medlemsländerna har organiserat sin sjukvård på ett säkert och tillförlitligt sätt. Sjukvården, inklusive utvärderingar av nya produkter och metoder, bör även i fortsättningen hanteras på nationell nivå, då det annars riskerar att leda till mer byråkrati

Nedan kan du läsa Gunnars ändringsförslag i sin helhet:
– – –

Artikel 6 paragraf 1

Kommissionens förslag:

Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9,
ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som
reser till en annan medlemsstat för att få hälso- och sjukvård där, eller söker hälso- och
sjukvård som ges i en annan medlemsstat, inte hindras från att få hälso- och
sjukvård i en annan medlemsstat om behandlingen i fråga ingår i de förmåner som
omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den
försäkrade personen har rätt till. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska
ersätta de kostnader till den försäkrade personen som skulle ha betalats via dess
lagstadgade socialförsäkringssystem om samma eller liknande vård hade getts i den
medlemsstaten. Det är under alla händelser den medlemsstat där patienten är försäkrad som ska avgöra vilka vårdkostnader som ska ersättas, oavsett var vården bedrivs.

Gunnar Hökmarks förslag

1. Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9,
ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som
reser till en annan medlemsstat för att få hälso- och sjukvård där, eller söker hälso- och
sjukvård som ges i en annan medlemsstat, inte hindras från att få hälso- och
sjukvård i en annan medlemsstat om behandlingen i fråga ingår i de förmåner som
omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den
försäkrade personen har rätt till. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska
ersätta de kostnader till den försäkrade personen som skulle ha betalats via dess
lagstadgade offentliga system om samma eller liknande vård hade getts i den
medlemsstaten. Patienter ska ha rätt till ersättning för behandlingsmetoder, även om dessa inte ersätts i den egna medlemsstaten under förutsättning att så sker i mottagande medlemsstat och att metoden är erkänd av den internationella medicinska vetenskapen.

Motivering

Medlemsstaterna ska ha rätt att utforma sina trygghetssystem. Dock är det så att vilka behandlingsmetoder som används ofta är en praxisfråga inom den medicinska professionen baserad på dess utbildning och specialisering. Detta bör inte vara vägledande för vad som ersätts utan detta bör vara beroende av de resultat som kommer patienten till del. Detta påverkar inte ersättningsnivån utan ger bara patienterna mera valfrihet. Något särskilt viktigt för de patienter med nya eller mera sällsynta sjukdomar.

Artikel 6 – paragraf 2

Kommissionens förslag

2. Kostnaderna för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas av den medlemsstat där patienten är försäkrad i enlighet med detta direktiv upp till den kostnadsnivå som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården.

Gunnar Hökmarks förslag

2. Kostnaderna för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas av
den medlemsstat där patienten är försäkrad i enlighet med detta direktiv upp till den
kostnadsnivå som skulle ha ersatts vid samma sjukdomstillstånd i den
medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården.

Motivering

Medlemsstaterna ska ha rätt att utforma sina trygghetssystem. Dock är det så att vilka behandlingsmetoder som används ofta är en praxisfråga inom den medicinska professionen baserad på dess utbildning och specialisering. Detta bör inte vara vägledande för vad som ersätts utan detta bör vara beroende av de resultat som kommer patienten till del. Detta påverkar inte ersättningsnivån utan ger bara patienterna mera valfrihet. Något särskilt viktigt för de patienter med nya eller mera sällsynta sjukdomar.

Artikel 6 – paragraf 3

Kommissionens förslag
3. Den medlemsstat där patienten är försäkrad kan kräva att en patient som söker vård i en annan medlemsstat uppfyller samma villkor och kriterier samt rättsliga och administrativa formaliteter för att få vård och ersättning för vårdkostnaderna som skulle ha gällt om samma eller liknande vård hade getts på dess territorium, i den mån de inte är diskriminerande eller hindrar den fria rörligheten för personer.

Gunnar Hökmarks förslag

3. Den medlemsstat där patienten är försäkrad kan kräva att en patient som söker vård i en annan medlemsstat uppfyller samma villkor och kriterier samt rättsliga och administrativa formaliteter för att få vård och ersättning för vårdkostnaderna som skulle ha gällt om samma eller liknande vård hade getts på dess territorium, i den mån de inte är diskriminerande eller hindrar den fria rörligheten för personer, varor eller tjänster.

Motivering

EG-domstolens rättspraxis på området grundas på den fria rörligheten för tjänster och varor. Dessa två principer bör därför adderas.

Artikel 6 – paragraf 4

Kommissionens förslag

4. Medlemsstaterna ska ha en mekanism för beräkning av kostnader för vård i en annan
medlemsstat som ska ersättas till den försäkrade personen genom det lagstadgade
socialförsäkringssystemet. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke
diskriminerande kriterier som är kända på förhand och de kostnader som ersätts enligt
denna mekanism ska inte understiga de som skulle ha ersatts om samma eller liknande
vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad.

Gunnar Hökmarks förslag

4. Medlemsstaterna ska ha en mekanism för beräkning av kostnader för vård i en annan
medlemsstat som ska ersättas till den försäkrade personen genom det lagstadgade
offentliga systemet. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke
diskriminerande kriterier som är kända på förhand och de kostnader som ersätts enligt
denna mekanism ska inte understiga de som skulle ha ersatts om samma eller liknande
vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad.

Motivering

Flera medlemsstater har hälso- och sjukvårdssystem av benefit-in-kind-modell och ersätter därför normalt inte vårdkostnader via socialförsäkringssystemet. Därför bör texten utformas mer neutralt med avseende på de olika systemen i medlemsstaterna. Se motsvarande ändring under punkt 1.

Artikel 8 – paragraf 1

Kommissionens förslag

1. För kostnadsersättning för vård i en annan medlemsstat enligt detta direktiv avses med
sjukhusvård
a) sådan hälso- och sjukvård som kräver att patienten läggs in minst en natt,
b) hälso- och sjukvård som upptas i en särskild förteckning och som inte kräver att
patienten läggs in minst en natt. Denna förteckning ska endast innehålla
– sådan hälso- och sjukvård som kräver högt specialiserad och kostnadsintensiv
medicinsk infrastruktur eller utrustning, eller
– hälso- och sjukvård som innebär behandlingar som utgör en särskild risk för
patienten eller allmänheten

Gunnar Hökmarks förslag

1. För kostnadsersättning för vård i en annan medlemsstat enligt detta direktiv avses med
sjukhusvård
– sådan hälso- och sjukvård som är högt specialiserad och/eller kräver kostnadsintensiv
medicinsk infrastruktur eller utrustning, eller
– hälso- och sjukvård som innebär behandlingar som utgör en särskild risk för
patienten eller allmänheten

Motivering

Kriteriet om en natts övernattning är omodernt och kan verka hämmande för utvecklingen inom hälso- och sjukvårdssektorn. Kriteriet är därtill godtyckligt, eftersom det kan variera mellan och inom länder vid vilka behandlingar som patienten blir inskriven över natten, och det är därtill svårtillämpat. Definitionen av sjukhusvård bör istället utgå från den högspecialiserade och/eller kostnadsintensiva karaktären av sådan vård, oavsett om patienten skrivs in över natten eller ej.

Artikel 8 – paragraf 2

Kommissionens förslag
2. Förteckningen ska sammanställas och kan regelbundet uppdateras av kommissionen. Sådana åtgärder, som syftar till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i
artikel 19.3.

Gunnar Hökmarks förslag
2. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska sammanställa en förteckning över sådan vård som uppfyller kriterierna för sjukhusvård enligt punkt 1 i denna artikel och anmäla denna till kommissionen.

Motivering

Att kommissionen ska fastställa en EU-gemensam lista på specialistvård inkräktar på medlemsstaternas befogenheter på hälso- och sjukvårdsområdet. Dessutom förutses en sådan process bli byråkratisk och tungrodd. Förteckningar på medlemsstatsnivå är därtill mer transparent för patienten, som då lättare kan ta del av vilken vård som kräver förhandstillstånd i just patientens hemland.
Artikel 16
Kommissionens förslag
16. Kommissionen ska i enlighet med förfarandet i artikel 19.2 anta särskilda åtgärder som krävs för att uppnå driftskompatibilitet mellan IKT-systemen på hälso- och sjukvårdsområdet närhelst medlemsstaterna beslutar att införa sådana system. Dessa åtgärder ska avspegla nya medicinska rön och metoder och respektera den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter i enlighet med tillämplig lag. De ska särskilt fastställa de standarder och den terminologi som krävs för att IKT-systemen i fråga ska bli kompatibla så att en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård kan säkerställas.

Gunnar Hökmarks förslag
Utgår.

Motivering
Den politiska styrningen av sjukvården är inte en fråga om att lägga sig i t.ex. hur operationer ska utföras. Den bör handla om att slå fast riktlinjer, göra effektivitetsbedömningar, ge vägledning i finansiella frågor samt övervaka att kvaliteten är tillfredställande och i linje med den politiska ambitionsnivån för sjukvården. Medlemsländerna har organiserat sin sjukvård på ett säkert och tillförlitligt sätt Sjukvården, inkl. utvärderingar av nya produkter och metoder, bör även i fortsättningen hanteras på nationell nivå, då det annars riskerar att leda till mer byråkrati.

Artikel 17

Kommissionens förslag

1. Medlemsstaterna ska främja inrättandet och förvaltningen av ett nätverk med
nationella myndigheter eller organ som är ansvariga för utvärdering av medicinska
metoder.
2. Nätverket för utvärdering av medicinska metoder ska
a) stödja samarbetet mellan nationella myndigheter eller organ,
b) bidra till objektiv, tillförlitlig, aktuell, tydlig och överförbar information om hur
verkningsfulla metoderna är på kort och lång sikt samt möjliggöra ett effektivt
utbyte av sådan information mellan nationella myndigheter eller organ.
3. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter eller organ som ska delta i det nätverk som
avses i punkt 1 och meddela kommissionen myndigheternas eller organens namn och
kontaktuppgifter.
4. Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2 anta de
åtgärder som krävs för att inrätta och förvalta detta nätverk och ange vilken art och typ av information som ska utbytas.

Gunnar Hökmarks förslag
Utgår

Motivering

Den politiska styrningen av sjukvården är inte en fråga om att lägga sig i t.ex. hur operationer ska utföras. Den bör handla om att slå fast riktlinjer, göra effektivitetsbedömningar, ge vägledning i finansiella frågor samt övervaka att kvaliteten är tillfredställande och i linje med den politiska ambitionsnivån för sjukvården. Medlemsländerna har organiserat sin sjukvård på ett säkert och tillförlitligt sätt Sjukvården, inkl. utvärderingar av nya produkter och metoder, bör även i fortsättningen hanteras på nationell nivå, då det annars riskerar att leda till mer byråkrati.