Hoppa till innehåll

För ett starkt Europa där Sverige kan påverka den värld vi lever i

Denna morgon ett tidigt möte parlamentet med tidigare ryske premiärministern Mikhail Kasyanov. En av många vänner till den nyligen mördade tidigare vice statsministern Boris Nemtsov. Kasyanovs bild av utvecklingen av Ryssland är just en bild av ett allt mer laglöst samhälle där regimen vill provocera för att skrämma till undergivenhet och testa gränser för hur långt man kan gå med våld och militära medel för att tvinga till eftergivenhet, det må vara de egna medborgarna eller grannländerna.

Det är detta som vi nu ser ske på Moskvas gator och i dess centrum, som när Boris Nemtsov mördades, och på Krim och i östra Ukraina, där rysk militär först uppträtt fördolt, sedan öppet och till slut medaljerats av Putin. Vi ser det i form av vapenleveranser med ryska konvojer och vi ser det i form av ett alltmer aggressivt uppträdande i vår närhet och även på vårt eget territorium. Det är en omfattande militär upprustning som ligger bakom detta men också en långsiktig utveckling av en politik för att påverka, förtrycka och hota andra.

För Europas del finns bara en väg att möta detta och det är genom att ytterligare utveckla och stärka den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik som är vårt gemensamma medel för att reagera och dra gränser. Sverige är och måste vara en del av detta. Det är så vi kan påverka världen. Vi gör det inte genom att tro oss vara starkare genom att agera oberoende från vår andra. Vare sig gentemot Ryssland eller mot någon annan och ej heller i tron att Sverige genom ensamhet kan bli fredsmedlare i de svåra konflikter som präglar Mellersta Östern.

Regeringen Löfven har nu suttit i drygt 5 månader. Under den tiden har utrikespolitikens fokus inriktats på att bryta upp från den gemensamma utrikespolitiken genom det ensidiga och villkorslösa erkännandet av Palestina, utan att koordinera eller diskutera med andra EU-medlemmar, genom kampanjen till Säkerhetsrådet i FN genom att markera ett svenskt oberoende mot just EU, genom eftergivenhet gentemot dem man kampanjade för och genom att sätta fokus på andra delar av världen långt borta från vår egen verklighet. Det har varit en ensamgång präglad av 1970-talets politiska föreställningsvärld och den kan inte sägas ha varit vare sig modig eller framgångsrik.

Nu måste fokus sättas på hur vi gemensamt med andra kan bidra till trygghet och säkerhet i vår del av världen, hur vi kan stödja demokrati och rättsstat i vårt grannskap och hur vi gemensamt kan hävda respekten för mänskliga fri- och rättigheter. Ingen kan anse att den planerade försonligheten inför Arabförbundet, det ensidiga erkännandet, de olika budskapen till förtryckets regimer, den okontrollerade hanteringen av ett kontroversiellt avtal och tyngdpunkten bortom vår egen del av världen ökar respekten eller framgångarna för svensk utrikespolitik.

Vi kan öka respekten för Sverige som en stark röst i Europa, som en aktör tillsammans med andra mot Rysslands krigföring, gemensamt för länders rätt till självständighet, med den gemensamma kraften för en fredsprocess som kräver mer än utspel och för en respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Socialdemokraterna kan vare sig luta mot Miljöpartiet, Vänsterpartiet eller 1970-talet när man ska göra detta utan mot den verklighet vi lever i och den union vi är medlemmar i. Vi är medlemmar i Europeiska Unionen. Där formas en utrikes- och säkerhetspolitik som med gemensam kraft kan få genomslag och betydelse för kvinnors och mäns och rättigheter och för en fredlig utveckling i den värld vi lever i. Den sträcker sig långt bortom Europa men den börjar där.