Regimen Janukovitch var sannolikt en av de värsta moderna kleptokratierna. Stora miljardbelopp som motsvarade den statliga upplåningen togs av familjen rakt in i egna företag och verksamheter. Det är ett av de viktigaste skälen till att Ukraina i dag står på ruinens brant.
Tillsammans med en kuppartad maktkoncentration förenad med korruption och köp av röster i parlamentet lyckades Janukovitch fortsätta med ett korrupt maktmissbruk och förskingring av statliga medel. Det finns egentligen inga egentliga frågetecken kring detta.
Den enda regim som kan överträffa Janukovitchfamiljens korruption och maktmissbruk är regimen Putin. Den bygger på ett omfattande nätverk av oligarker som hjälper varandra och blir hjälpta av Putin, om de är lojala. Och Putin anses som en av de rikaste männen i världen med dolda tillgångar både här och där. Ut ur det rättslösa Ryssland flyr pengar för penningtvätt på lämpliga platser.
Putins sätt att hålla ifrån sig folkliga protester är att utmåla dem som antiryska. Och i det antiryska ingår homosexualitet, krav på liberal rättsstat och öppenhet mot omvärlden. I Putins machovärld är alla dem som på olika sätt markerar mot honom fiender till Moder Ryssland. Denna etniska ryska nationalism använder han för att stoppa kritik och underminera mångfald och tolerans. Den etniska ryska nationalismen har också blivit ett motiv för honom att invadera andra länder där han definierar att etniska ryska intressen ska hävdas mot andra värderingar.
Kriget i Tjetjenien är ett av de mer brutala exemplen på detta. Kriget mot Georgien och ockupationen av Sydossetien och Abchazien är ett ytterligare. Kriget mot Ukraina är unikt i det faktum att han har begärt det ryska parlamentets stöd för att invadera ett annat land. I strid med all folkrätt överordnar han rysk nationalism med en räckvidd som är mycket längre än in i Krim.
I Moldavien hotar han med blockader och med närvaron av rysk trupp, för att skydda det han kallar ryska intressen. Armenien hotar han på samma sätt. Georgien fortsätter han hota, samtidigt som de ockuperande trupperna ständigt expanderar genom att justera den olagliga gränsen. Syriens diktator värnar han mot ett globalt samhälles frustration. Inte för att göra livet bättre för det ryska folket utan för att säkra den egna makten och den egna regimens stabilitet.
Trots allt detta är det slående hur delar av den svenska vänstern på olika sätt försöker rättfärdiga eller relativisera Putins angrepp på Ukraina. Än är det den nya regeringen i Ukraina som inte är riktigt legitim, än är det på grund av att en del av det folkliga motståndet kom från Svoboda som hyllar ungefär motsvarande nationalism som Putin ny bygger sin makt på, än är det för att Janukovitch med sin korruption och maktmissbruk anses vara bättre än en av parlamentet utsedd regering.
Man gör sig mån om att förstå varför Ryssland måste ingripa, varför det är viktigt att en kleptokrat värnar en annan, varför problemet egentligen ligger i Ukraina, viljan till självständighet och öppningen mot Europa. Och inte minst Europas öppning gentemot Ukraina som tydligen av hävd anses ska vara lydrike till ett annat land. Förekomsten av ukrainsk nationalism blir till ursäkt för en aggressiv rysk etnisk nationalism att anfalla Ukraina.
Och man hävdar att det inte alls är sant att Stalin inför andra världskriget kom överens med Hitler om att dela Östeuropa. Det är som om de hoppas att de kan återuppväcka tanken på det Sovjet de förklarat att de egentligen aldrig stödde genom att kedja sig till Putins tankar om förtryck och nationalism mot Europa och USA. Vad som är helt klart att de har samma problem med demokrati och rättsstat som vänstern alltid har haft.