Plötsligt prövas det [BILD1]internationella samfundet i sin mest grundläggande form, nämligen om det kan leva upp till sina egna principer och moraliska utgångspunkter; att skydda människors rättigheter. När ibland naiva förhoppningar ställs på FN är det lätt att debatten kantrar över till motsatsen, att FN inte kan göra något. Så är det inte.
FN är unikt genom att det är en mötesplats och ett forum som ger världens nationer en möjlighet att samtala och lägga fast grundläggande regler, en möjlighet som inte skulle finnas FN förutan. Och det är just genom sina begränsningar som FN kan samla alla, goda som onda, demokratier som diktaturer.
Det blir ibland patetiskt när diktaturer styr kommittén för mänskliga rättigheter eller när en majoritet röstar igenom uttalanden till stöd för inskränkt yttrandefrihet, eller när man inte kan agera när en stat bryter mot de gemensamma reglerna. Men det är då som begränsningarna av FN får ett annat ljus. Det är inte möjligt för en majoritet av diktaturer att driva igenom beslut som inte den demokratiska värden kan acceptera.
Men i frågan om att hjälpa nödlidande människor som efter en naturkatastrof är på väg in i en än större skapad av den egna diktaturen som hindrar hjälp ställs frågan om balansen mellan staters rätt och människors rätt på sin spets. Efter en diskussion i början på 2000-talet, som bland annat föddes ur vapeninsatserna mot Serbien som bedrev etnisk rensning och massakrer gentemot människor i Kosovo, tillsatte den kanadensiska regeringen en grupp för att diskutera internationellt ansvar och nationell suveränitet under temat Right to Protect, även kallat R2P.
Det ledde i sin tur till en FN-resolution med bland annat följande text:
”…
3. Recalls that deliberately targeting civilians and other protected persons as such in situations of armed conflict is a flagrant violation of international humanitarian law, reiterates its condemnation in the strongest terms of such practices, and demands that all parties immediately put an end to such practices;
4. Reaffirms the provisions of paragraphs 138 and 139 of the 2005 World Summit Outcome Document regarding the responsibility to protect populations from genocide, war crimes, ethnic cleansing and crimes against humanity; …
….”