Hoppa till innehåll

Flygskatten är en åsiktsfaktoid som vilseleder klimatdebatten

Flygskatten som trädde i kraft i går har kommit att bli en åsiktsfaktoid; en självklarhet att tycka så långt att de stora medieredaktionerna driver en kampanj för att människor ska sluta flyga som ett led i kampen mot växthuseffekten.

Nu är minskade flygresor ett ytterligt marginellt bidrag mot växthuseffekten, så marginellt att det närmast blir illusoriskt och skapar en föreställning om att klimateffekten kan bekämpas genom att man avstår från att flyga. Det kan bara skapa en förvirring när det gäller vad som krävs för att minska de globala utsläppen.  Istället för att sätta fokus på vad vi tillsammans kan och måste åstadkomma globalt med de stora energipolitiska och industriella omvandlingarna sätts fokus på föreställningen att en flygresa mindre är en del av lösningen.

Det allra första misstaget i medieradaktionernas kampanj mot flygande är att det bortser från att de stora minskningarna bara kan åstadkommas genom minskade utsläpp från flyget. Det kräver en fortsatt utveckling och investeringar både vad gäller flygplanstyper, bränslen och flygets logistik. Det uppnås inte genom att enskilda flyglinjer läggs ner eller att människor som tidigare hade råd att flyga ekonomiskt inte orkar med det genom flygskatten.

Det andra misstaget i analysen är att om det är ett minskat flygande som eftersträvas så är det inte den enskildes minskade flygande och därmed färre passagerare utan minskat antal avgångar och nedlagda flyglinjer som krävs.

Det faktum att det kostar mer för en vanlig barnfamilj att flyga från Malmö till Stockholm eller från Stockholm till Gällivare minskar inte utsläppen. Det är genom att färre flygplan flyger som detta uppnås. Det vill säga att det måste bli svårare att ta sig från Stockholm till Gällivare, Luleå, Umeå, Östersund, Kalmar eller Ängelholm. De många små orterna och de många större städerna runt om i Sverige ska, om man accepterar denna logik, ha färre flygavgångar, helst inga. Det är nämligen flygplanets färd i luften som ger utsläpp, inte antalet flygpassagerare ombord. Det uppstår ingen effekt av minskade utsläpp genom att det kostar mer eller genom att färre flyger med planet.

Det måste därför enligt Miljöpartiets, socialdemokraternas och medieredaktionernas logik vara angeläget att minska antalet flygavgångar som binder samman Sverige, som underlättar för vår ekonomi och som gör det möjligt för människor att besöka olika delar av vårt land, för att träffa släkt, vänner eller komma hem från studieorten.

Socialdemokratiska, miljöpartistiska och vänsterpartistiska riksdagsledamöter är bara en del av dem som enligt denna logik bör sluta flyga genom att flyget inte går. Att deras flygbiljetter kostar mer så att andra inte har råd att flyga hjälper inte om man vill minska utsläppet genom den enskilda flygrutten. Så länge flyget går, så länge Luleå har nära kommunikationer med huvudstaden Stockholm men också via Arlanda till längre resmål förblir utsläppen desamma, oavsett hur många som har råd att flyga med det enskilda planet.

Konsekvensen av nedlagda flyglinjer och bristfälliga kommunikationer skulle drabba svensk ekonomi och alla människor som inte kan utföra arbeten, möta familj eller resa ut i världen. Det innebär att stora företag runt om i Sverige som behöver besöka sina internationella marknader måste etablera sig där de kan nå omvärlden genom flyg. Det får självklart konsekvenser för den regionala utvecklingen, inte genom den enskilda flygskatten utan genom att flygskatten ytterst syftar till att eliminera flyglinjer genom att strypa deras ekonomiska bärkraft.

Det innebär också att vi i Sverige kommer få mindre av investeringar och utveckling av ett mer miljövänligt flyg.

När det gäller biobränslen har Sverige rent allmänt varit ledande i Europa. Det blev vi genom att det fanns goda förutsättningar till att utveckla både teknologi, affärsmodeller och marknad. Det borde självfallet gälla även flyget. Genom att vi är ett land med stora arealer och liten befolkning är vi mer beroende av effektivt flyg än många andra länder. I Holland eller i Belgien kan man lätt nå de fresta inrikes målen med en timmes bilresa eller något mer. Så den utveckling som svenskt flyg skulle kunna bidra med till i den internationella utvecklingen kommer inte äga rum. Den kommer ske i andra länder.

Så av flygskatten blir det skatt och dyrare flyg, kanske inställda rutter som drabbar de delar av landet som är som mest beroende av goda kommunikationer. Men det leder inte till flyg som har lägre utsläpp.

Detta förutom att det inte är den enskilda flygresan som utgör hotet mot klimatet utan de många omfattande investeringarna i gammal energiteknologi och transportteknik i en storleksordning som är långt, långt mycket större än vad en enskild flygpassagerare kan påverka. Vår ekonomiska förmåga att gå i täten för ny teknik, omfattande investeringar och höga krav är avgörande och påverkas negativt av en skatt som motverkar att hela landet kan leva. Flygskatten, och kampanjen mot flygande, är att sila mygg och svälja kameler, med konsekvenser i form av stora utsläpp.

Den rödgröna regeringens utfasning av kärnkraft leder till exempel till omfattande utsläpp av koldioxid i framförallt de fossilberoende baltiska staterna och i Polen. Det är för mig förvånande, som det heter, att vi i den svenska debatten inte har fokus på detta svek mot miljön, som har en långt större magnitud än frågan om enskilda passagerares flygande.

Vår förmåga att bidra till ekonomisk tillväxt och utvecklig i andra delar av världen är avgörande för kampen mot den globala växthuseffekten. Det kräver handel, utbyte, ekonomisk utveckling och transporter.

Att i en värld med växande utsläpp från kolkraftverk, fortsatt stort beroende till fossila bränslen i de baltiska staterna, Central- och Östeuropa liksom i Tyskland fokusera på den enskildes flygresor i tron att det påverkar den globala klimateffekten är en bedräglig symbolpolitik som flyttar fokus bort från de stora utsläppen till symbolhandlingar utan räckvidd.

Det är de stora och omfattande utsläppen vi måste motverka genom handel, tillväxt och investeringar i ny teknik. Det är mot världen och mot framtidens nya möjligheter vi ska vända oss. Det gör vi inte genom en modern flagellantism som vänder blickarna bort från världen för att slå mot enskilda människors ekonomi.