Denna vecka firar vi utbytesprogrammet Erasmus 30-års dag. Sedan programmet lanserades har över fem miljoner studenter och lärare deltagit. Det har blivit till en viktig framgång för den Europeiska unionen där unga från hela vår kontinent har fått möjlighet att lära sig fler språk och skaffa sig vänner för livet. Tyvärr har vi inte lika stor anledning att fira i Skåne som i Bayern: vårt deltagande är rejält mycket lägre än länder som Tyskland och Frankrike.
Erasmus har tillsammans med andra utbytesprogram satt sin prägel på de svenska universiteten. Det märker vi inte minst i Lund där tusentals elever varje år kommer (senaste siffrorna för endast Erasmus var 2013-2014 854 personer) och blir en viktig del av campuslivet. Så var det inte när jag studerade vid Lunds universitet under 1970-talet, och det går snabbt att se vilken styrka denna förändring representerar.
Nuets perspektiv ger oss ofta en falsk känsla av dess självklarhet. Det kanske känns självklart att man från Lunds universitet eller Malmö i dag kan studera i Barcelona, Berlin eller Nice. Men innan Erasmus och det svenska EU-inträdet var det inte självklart. Den som önskade göra det var i de allra flesta fall tvungna – om möjligheten över huvud taget fanns – att ta stora banklån eller på annat sätt ombesörja finansieringen själva. Därtill var det svårt till omöjligt att sedan tillgodoräkna sig de poäng man tog utanför Sveriges gränser.
Att det ändrats ska vi fira. Men det blir inte lika festligt när vi ser hur det svenska deltagande är lägre än många andra länders. Trots att Lunds universitet har bland det högsta deltagandet i Sverige låg det endast på 437 studenter läsåret 2014-2015. I hela Sverige handlade det om drygt 40 procent av de svenska lärosätena som skickade ut totalt 3 600 studenter.
Jämför detta med Spanien som skickade ut över 39 000 studenter eller Frankrike som skickade ut 35 311. Det är både i absoluta tal och inte minst när man räknar antalet studerande ett underbetyg. Men låt oss inte luras att det här är EU som gynnar kontinenten mer: Även i Norden ligger vi sist. Medan inte ens var sjunde svensk student åker på Erasmusutbyte åker nästan varannan student i Danmark och läser i ett annat EU-land.
Beror det på att våra studenter inte vill ge sig ut i Europa? Tvärtom. En stor undersökning genomförd av Europaparlamentet i april 2016 visar att Sverige är det land inom hela EU där flest unga vill studera utomlands (57 procent).
Erasmus är en stor vinst för Europa. Under dessa 30 år har snart fem miljoner personer deltagit i dess standardprogram. Det är fantastiska siffror att glädjas över. Det är ett konkret sätt att öka förståelsen för andra kulturer och länder men också krasst ett sätt för svenska studenter att få avgörande kunskap. Ett steg mot en mer öppen värld helt enkelt, men också starkare rustade studenter.
Det finns sätt att stärka programmet och göra det mer attraktivt. Bland annat är det viktigt att verkligen se till den påverkan det har på studenters utbildning och tydligare knyta det till akademisk nytta. Men det här är inte förklaringen till att så få av våra studenter använder det.
Sverige måste nu göra mer. Det finns en brist i hur Erasmus kommuniceras till våra studenter och här behöver vi förstå att det är vårt ansvar, inte Europaparlamentet eller ”EU:s”. I till exempel Frankrike är Erasmus välintegrerat med universitetsstudierna som sådana och likaså i Tyskland men i Sverige vittnar studenter om att man aldrig kommit i kontakt med möjligheten under fem år av studier.
Lund må vara norr om Danmark men vi är fortfarande Europa. Våra studenter och unga förtjänar samma tillgänglighet till Erasmus som franska och tyska. Här har den rödgröna regeringen med statsminister Stefan Löfven (S) och dess minister för högre utbildning Helene Hellmark Knutsson (S) misslyckats. Det behövs nu nya tag för att de nästa 30 åren ska bli en större framgång inte bara för Europa men också Sverige.
Gunnar Hökmark (M)
Delegationsledare för Moderaterna i Europaparlamentet