Det var ett betydande stort steg i omvandlingen av EU som i dag togs. Från att ha tillåtit en fiskepolitik som förenat subventioner med icke-lönsamt fiske med att tillåta kvoter för överfiskning har Europaparlamentet i dag tagit ett stort steg för en ny fiskepolitik. Tydliga regler mot överfiske, tydliga regler mot att fånga fisk som inte hunnit regenerera fiskestammen, tydliga regler mot att slänga fisk och tydliga regler för hur kvoter ska fastställas har förändrat en viktig del av förutsättningarna för vår natur och miljö.
Fiskepolitiken är ett område där det är tydligt att det inte hjälper att ett land för sin egen politik om andra länder överfiskar samma fiskebestånd. Ål eller torsk känner inte av de nationalitetsgränser som många politiker anser ska vara formerande för politik och lagstiftning. Därför har ålen nästan försvunnit och torsken blivit hotad. Och en lyxvara.
Den nya politiken visar att EU inte är ett politiskt begrepp som lever sitt eget liv utan som påverkas av den politik som förs. Det är ingen mening med att vara skeptisk till att fisken rör sig över gränserna, och det finns sannerligen ingen anledning att vara skeptisk mot att vi kan fatta gemensamma beslut om fiskepolitiken. Den gamla fiskepolitiken hade vi däremot all anledning att vara kritisk emot, den nya som nu fick stöd av mer än 500 av parlamentets 754 ledamöter finns det anledning att se som en framgång.
Och det spelar också roll vilka som företräder väljarna. Och det spelar roll hur starka och många vi moderater är. Det var genom att vända en EPP-grupp som dominerats av en sydeuropeisk syn på fiske som vi säkrade majoriteten. Det kunde vi göra genom ett betydande arbete av Christofer Fjellner och genom en lång rad olika ändringsförslag som vi hade lagt till den lagstiftning som parlamentet nu har lagt en grund för. Och det kommer bli svårt för medlemsstaternas regeringar att välja en annan väg i sina förhandlingar. Svensk fiskerinäring har fått en bättre framtid genom dagens beslut.
Och det har varit ett antal debatter inom gruppen för att vända majoriteten till en linje som inte ser till det kortsiktiga fiskets intresse utan till de långsiktiga förutsättningarna för fiskerinäringen, livsmöjligheterna för de regioner som bärs upp av fisket och fiskeindustrin som näringar och fiskbeståndets utveckling. Jag har haft anledning att lyfta fram ålens frånvaro och torskens vacklande fortlevnad som exempel på hur avgörande för fisket är att det finns fiskar i havet.
Och så har vi visat att politiken inom EU kan förändras. Det gäller även inom andra områden. Och vi ser också att viktiga förutsättningar för det svenska samhället kan påverkas genom att vi fattar gemensamma beslut på europeisk nivå. Det har vi lyckats uppnå i dag. Därför har jag också ägnat eftermiddagen åt att bland annat göra vad som göras kan för att Sverige ska kunna behålla sina 20 mandat, istället för att förlora 3 eller som de flesta andra mellanstora länderna 1.
Trots enträgna försök från det svenska konstitutionsutskottet att göra detta till en stridsfråga mellan Sverige och andra länder, som inte skulle ge något mandat, har jag förhoppningen om att den framförallt ska handla om en formel för hur mandat fördelas mellan länder, som i det här fallet bör leda till att vi får behålla alla de mandat vi har vunnit de senaste åren. Än återstår en del aktivitet för att övertyga fler om att det är rimligt med hänsyn till den fördelningsprincip vi har, att Sverige får behålla sina 20.