Hoppa till innehåll

Finland 100 år

Få länder har ur ofrihet och i krig genom handling, smärtsamma offer och mod vunnit och värnat sin frihet och självständighet som vårt grannland Finland. Få länder har betytt så mycket för det moderna Sveriges utveckling som Finland. Få länder har genom sin existens bidragit så mycket till svensk säkerhet som detta de tusen sjöarnas land. Och det är med Finland som vår framtida säkerhet och fred är som närmast förbunden.

Finland fick sin självständighet i dag för 100 år sedan. Liksom så många av Europas gamla nationer är Finland en relativt ny stat. Under århundraden en del av Sverige. Under ett drygt århundrade storfurstendöme under ryskt styre men med svenska lagar. Och en självständighet utropad i dag för hundra år sedan baserad på gammal svensk grundlag. Historien har vävt våra länder, nationer och folk nära. För det moderna Sverige har friheten och freden kommit att bli det självklara sedan 200 år tillbaka. För det moderna Finland blev det krigen som formade friheten och försvarsviljan som vann freden.

För det fredsgynnade landet Sverige utgör den krigsdrabbade grannen en spegelbild och historien har på grund av detta format våra kynnen och vårt sätt att förstå världen på olika sätt. Efter självständigheten ett inbördeskrig av samma slag som följde i det Ryssland man frigjorde sig ifrån. Men i Finland förlorade den röda sidan.

Finland blev ett fritt land men med många sår från inbördeskrigets brutaliteter och grymheter. Till skillnad från Ryssland kom Finland inte att styras av sovjetrådens diktatur. Men bara två decennier senare kom kriget åter nu i form av ett anfall från det militärt överlägsna Sovjetunionen. Det lilla Finland stod med hjältemod emot det stora Sovjet. Och sedan på nytt försöken att återvinna mer av friheten genom fortsättningskriget. Och sedan kriget i Lappland för att driva ut de tyska förbanden. Allt Sverige slapp uppleva tvingades Finland ta sig igenom.

Efter andra världskriget blev Finland unikt genom sin frihet. Det enda land som gränsade till Sovjetunionen som var fritt, demokrati och rättsstat. Det enda land som hade stått emot Sovjetunionens väldiga krigsmaskineri, det som knäckte Hitlers arméer på östfronten, stod nu emot påtryckningarna, hoten och kraven. Det är en stolt historia.

Den har självklart format vårt systerfolk. De vet att inget kan tas för givet. Vare sig fred, frihet eller välstånd. De vet att kylan, fattigdomen och övermakten kan övervinnas. De kanske inte talar lika mycket som vi men de har mycket att säga och än mer än oss att berätta.

Tryckfriheten och offentlighetsprincipen som räknas som den svenska växte fram ur vår gemensamma nations riksdag. Respekten och kärleken till naturen bär vi med oss gemensamt. Det nära bondesamhällets naturlighet och jämlika syn på människor, på män och kvinnor, på hög och låg, har vi i kanske olika blandningar men likväl gemensamt med oss. Respekten för staten handlar om respekt och sedan tillit, inte om underdånighet.

Vi hugger skog och gör telefoner, organiserar och förenar, blickar ut mot världen och ser oss själva där eftersom vi inte är rädda för den utan väljer att möta den. Med exporterande företag, med organisationsförmåga, med kreativitet och med outtröttlighet. De har sisu, vi har planer.

Nu är vi på nytt förenade i en union. Norden och därmed våra två länder har genom EU integrerats mer än någonsin, och kanske mer än andra länder i EU.  I Europeiska unionen är vi de två nordliga länderna som är allvarliga och som ser allvarligt på saker och ting. I norra Europa är vi, efter ett drygt decennium av svensk blindhet, tillsammans med balterna de som fullt ut ser den nya hotfulla värld Östersjöregionen lever i.

Finlands sak var vår. Kanske mindre än det som vi borde gjort men ändå mer än vi minns i debatten.  Det svenska försvaret hade inte den berömda goda beredskapen eftersom en stor del av vår försvarsmateriel var utlånad eller överförd till Finland. Svenska frivilliga kämpade och stupade för att värna den gemensamma friheten. Vi stod under det kalla kriget fast vid vår neutralitetspolitik bland annat för att inte riskera att utsätta Finland för sovjetiska krav. Utan dem hade vi sannolikt inte haft den säkra fred och frihet vi ibland lurar oss att tro varit given just oss.

De talar svenska som man ska, de som talar svenska som sitt modersmål. De som talar svenska som sitt andra språk gör det med den högtid och det allvar som präglar dem. Språket binder oss samman som delar i en nordisk gemenskap som i sin tur är imponerande. Tillsammans är de nordiska länderna en av världens största ekonomier med de mest avancerade företagen.

De har tidningar som skriver på samma språk som våra men med andra ord, uttryck och tilltal, om ett annat hockeylandslag som om det är det som ska vinna och inte Tre Kronor, och om politiken mycket mer respektfullt om riksdag och regering. Vårt gemensamma arv och vår gemensamma kultur gör oss till parallella dimensioner av samma samhälle och land. Så nära och ändå olika. Det ena landet fick värna sin frihet i krig medan det andra land fick leva i fred med sin frihet. Historiens tärningskast visar sin slump när man följer våra länders historia och nutid.

Men likväl ligger vi där vi ligger och är de nära grannar vi är. De är bästa möjliga grannar och vi har all anledning att känna stolthet över att vi är deras grannar. Sverige är ett lyckligt land när det gäller grannar. I söder Danmark, till väster Norge och i öster Finland. Bättre kan man inte ha det.  Vi har all anledning att fira deras 100 år som självständig nation. Och de har större anledning än någon annan nation att fira sin frihet med stolthet.