Finansiella marknader och pensioner

Ett morgondopp [BILD1]med 16 grader, är min bedömning. En vacker sommarmorgon tidigt där Sverige slutligt vänder från öster till söder. Men som så ofta glider vädret över till det som är den svenska specialiteten ”Uppehållsväder” vilket är det tacksamma uttrycket för att det inte regnar just nu.

Frågan om de finansiella marknadernas funktion och regelsystem står just nu högt uppe på agendan och accelererar av sig själv. Alldeles för många tycks tro att dagens finansiella problem är av den arten att de kunde ha undvikits med en bättre lagstiftning. Då bortser man från att det är liberaliseringarna från 1980-talet som gjorde de internationella finansmarknaderna gränsöverskridande med kapital till både fattiga och rika delar av världen. Vi har sedan dess sett en global tillväxt och finansiell stabilitet som är unik, förvisso med återkommande kriser men likväl med en ständigt högre nivå vad gäller välstånd. Perioder av stark tillväxt följs av bakslag, och har alltid gjort. Den riskbaserade industrin som de finansiella marknaderna är, kan inte utformas för att undvika risker. Och risker slår ibland tillbaka som en förutsättning för de framgångar de i grunden bidrar till.

Viktigare än nya regleringar är att se till att det finns transparens, konkurrerande finansiella marknader och en öppenhet över gränserna som gör att kapital kan tränga fram där det mest behövs. Och i det ligger också ett behov av att bidra till en dynamisk finansiell marknad även i vår del av världen. Mot den bakgrunden är det viktigt att vi understöder finansiellt sparande i olika former, inte motarbetar det. Pensionssparande är en viktig del i världens finansiella marknader och bidrar till investeringar och tillväxt, minskat sparande leder inte bara till urholkade finansiella marknader i Sverige utan också till att det finns mindre kapital tillgängligt för investeringar. Mot den bakgrunden håller jag inte med när det sägs att avdragsrätten för pensionssparande ska avvecklas. Det är tvärtom en viktig hörnsten för att hålla balanserade villkor mellan konsumtion och sparande för den egna framtiden.

Det offentliga ska uppmuntra både till arbete och sparande liksom till personligt ansvarstagande men inte se som sin uppgift att göra den egna politikens mål till människors livsval.