Nyhetsbrevet Frihetens värden 2003-03-17
Kära läsare,
Efter en helg som präglades av mycket sol och vårtecken är det lätt att i vardagen se det normala dominera den vardag vi lever i. Måndagens friska vindar och lite kallare väder hör på något sätt också till det normala. Och på samma sätt tillhör byte av vinterdäck till sommardäck till det normala. Men allt detta är på ytan. Just nu präglas världen av krigsförberedelser och konfrontationer som på många olika sätt kommer att prägla både vardag och politik. Irak kommer att förändras när diktaturen faller. Situationen i Mellersta östern kommer att förändras, kanske i bästa fall mot demokratisering och frihet i en del av världen där alltför många i Västvärlden tycks anse att diktatur hör till kultur och tradition.
Och formerna för samarbetet inom EU och inom Nato, två institutioner som de senaste åren gett Europa och vår del av världen så mycket ökad trygghet, kommer också att prövas. Och under ytan för allt detta ligger det enkla faktum att vi i dag lever i en paradox, där vår del av världen blivit tryggare medan världen i sin helhet blivit otryggare. Det är bara om vi kan lära oss hantera och leva med denna mer komplicerade världsbild som vi kommer att kunna klara av att möta de utmaningar vi står inför.
== Euron blir viktigare i en värld där internationell samarbete ställs på prov. Fem skäl mot en aktiv konjunkturpolitik ==
Det är i det sammanhanget som folkomröstningen om euron blir riktigt viktig. Den handlar om Sverige skall bidra till ett samarbete som är viktigt för oss eller om vi skall ställa oss utanför när internationellt samarbete överhuvudtaget utsätts för påfrestningar.
I detta brev om detta och om fem skäl mot att återuppliva tron på en aktiv konjunkturpolitik som inte har något att göra med euron men väl med socialdemokratisk politik att göra.
== Otryggheten i världen kommer också påverka Europa ==
Otryggheten i världen kommer nämligen också påverka Europa. Om inte annat så är det vad vi ser i den konfrontation som nu präglar relationerna europeiska länder emellan och över Atlanten. Om inte Sverige förmår ha en tydlig politik för att förändra och utveckla vår del av världen kommer vi till slut stå med en icke-politik som lämnar oss ensamma och utan inflytande i frågor som avgör vår egen säkerhet och förutsättningarna för vår ekonomiska utveckling. Då kommer vår politik bli ett offer för omständigheter och tillfälliga opinioner istället för att vara ett bidrag till att bygga trygghet och säkerhet.
Det är i det sammanhanget som folkomröstningen om euron blir viktig. Den handlar om vi skall vara med och forma Europa eller om vi skall vända oss bort från ett samarbete som gett Europa trygghet och demokrati och som kommer att möta nya utmaningar i en orolig värld.
När detta skrivs tidig måndag eftermiddag har Storbritannien och USA uppmanat sina medborgare att omedelbart lämna Irak och även Israel, Kuwait och Syrien om de inte där har viktiga uppgifter. Därmed verkar ännu ett steg på vägen för att tvinga fram den nedrustning som FN har krävt i 12 års tid ha tagits. Svenska UD har lämnat motsvarande rekommendation till svenska medborgare.
Frågan om kriget kommer att dominera media och vår uppmärksamhet de kommande dagarna. Om och när det bryter ut kommer det att dominera än mer. Det kan ha sin poäng att läsa den resolution som så långt har legat till grund både för FN och därmed FN-inspektörernas arbete och som vid ett krig kommer att ligga till grund för USA´s och Storbritanniens agerande. Det är den omtalade resolution 1441 som här bifogas.
http://ods-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/N02/682/26/PDF/N0268226.pdf?OpenElement
Utan denna resolution hade inte vapeninspektörerna släppts in. Den gav Irak möjlighet att visa att man hade gjort det man lovat. Och den gav möjlighet för Irak att visa full öppenhet. För att göra detta har man inte bara haft månaderna från november på sig utan hela 12 år, efter det att FN beslöt villkoren för vapenstilleståndet efter fritagningen av Kuwait.
Tron på att man med en hänsynslös diktator kan förhandla och resonera är på sina håll betydande. Samma tro fanns också en gång i tiden när det gällde Hitler och Stalin. När Chamberlain återvände från München 1938 med parollen Peace in our time var det med en naiv tilltro till vad förhandlingar och diplomati kan uträtta mot det hänsynslösa förtrycket. Den naiviteten återfinner vi i dag hos dem som vill att man skall utesluta militärt våld som ett medel för att genomdriva internationell rätt.
Svensk utrikesförvaltning kunde på på grund av naivitet, som vi sett i den nyligen presenterade utredningen om Raoul Wallenberg inte hantera Stalin och hans hejdukar eftersom man hade svårt att smälta att motparten ljög och kunde ägna sig åt mord. När demokratier visar naivitet mot förtryckarna riskerar man att offra många människoliv. När den svenska regeringen i dag hävdar att man skulle inlägga sitt veto mot hot om våld har man tyvärr fallit in i en gammal och dålig tradition där viljan att följa opinionen väger tyngre än att stå upp för den internationella rätten.
Efter kriget kommer inte bara uppbyggnaden av Irak utan också den nödvändiga uppbyggnaden av ett förtroendefullt partnerskap inom EU och Nato liksom FN. Det kommer för Sveriges del vara mycket viktigt. Vi sätter numera en stor del av vår säkerhet i tillit till den säkerhet som Nato i vår del av världen skapar och vi har förhoppningarna att EU skall kunna bidra till att med gemensamma förmågor möta internationella konflikter och kriser utifrån de värderingar och den internationella rätt vi bekänner oss till. Världssamfundet har under 1990-talet såväl i Rwanda som i Bosnien och Kosovo visat att man inte klarat detta.
== Eurofrågan blir viktigare i en värld som sätter internationell samarbete på prov ==
För vår säkerhet kommer förmågan att både driva på om europeiskt samarbete och de värderingar som ett sådant samarbete måste leva upp till att bli avgörande för den säkerhet som vi kan uppleva som en nation i en värld präglas av allt fler hot. Socialdemokratin har till syvende och sidst inte kunnat leva upp till denna uppgift. De har nu, efter att under viktiga månader ha stått fast, valt att falla undan för en opinion som inte bryr som om den internationella rätten eller dess trovärdighet gentemot de människor och länder den berör.
Samtidigt som vi nu ser kriget närma sig närmar sig ett annat viktigt avgörande i just denna fråga, nämligen den långsiktiga utvecklingen av europeiskt samarbete. Den blir inte mindre viktig på grund av det som nu sker. Frågan om Sverige och euron kommer just i detta perspektiv få en avgörande betydelse för vår relation till Europa och europeiskt samarbete. Med ett nej den 14 september kommer vi att bli en utanförnation, inte bara på grund av utanförskapet till den gemensamma valutan utan också på grund av att vi i praktiken säger nej till att ta ansvar och vara med och forma de viktiga besluten. För mig blir folkomröstningen mot bakgrund av den oroliga värld vi nu ser allt viktigare.
== Euron handlar om förutsättningar för Sverige och europeiskt samarbete ==
Det blir också allt tydligare att frågan om euron inte handlar om val av ett ekonomiskt system eller en viss politik. Den frågan kommer att avgöras av den politiska debatten och de som har den politiska makten. Däremot vet vi att de som allra mest vill reglera och kontrollera ekonomin också är de som allra mest sätter sitt hopp till ett nej. Ett nej är nämligen ett nej till de förutsättningar för marknadsekonomi, fri handel, konkurrens över gränserna och stabila institutioner som euron för med sig.
Ett ja till euron innebär däremot inte ett nej till dem som vill reglera eller som vill höja skatter eller som vill återgå till 1970-talets tro på en aktiv konjunkturpolitik. Euron ger förutsättningar för ett friare och öppnare Europa men det är till slut alltid politiska beslut som avgör hur fritt och hur öppet. Lika fel som det är att tro att euron automatiskt öppnar Europa för marknadsekonomi och låga skatter, lika fel är det att tro att euron ställer krav på regleringar och höjda skatter.
Ett insl