Det på nytt framförda fransk-tyska förslaget om en finansiell transaktionsskatt har än så länge mest fått som konsekvens att de europeiska börserna fått vikande kursvärden. Skälet är enkelt, en europeisk transaktionsskatt driver transaktioner utanför Europa. Och hjälper inte europeisk konkurrenskraft, ej heller mot de budgetunderskott som plågar Europa eftersom tanken är att den ska vara en EU-skatt.
På det viset är demonstrerar den snarare vilsenhet och osäkerhet. Den blir ytterligare en skattebörda, den bidrar inte till minskade budgetunderskott, den driver handel ut ur Europa och den bygger på föreställningen att det är handel och transaktioner som skapat den finansiella krisen och den ekonomiska tillbakagången. Det är fel. Det är för lite handel, för lite investeringar och för stora budgetunderskott som är problemet. Och skatten gör det svårare att finansiera dessa underskott eftersom syftet är att minska de transaktioner som behövs som allra mest när stora skuldbördor ska finansieras.
Det är inte de finansiella transaktionerna som skapat Europas problem utan överkonsumtion, dåliga finansiella produkter som en bättre tillsyn borde ha avslöjat samt vikande konkurrenskraft. Mot detta hjälper inte en finansiell transaktionsskatt. Den innebär bara ytterligare en skattebörda att bäras av dem som redan nu drabbas av åtstramningspolitiken. Men den motverkar däremot investeringar och tillväxt. Vore det så att finansiella transaktioner vore ett problem i sig kunde den kanske hjälpa men den är tveklöst fel lösning på problemen konkurrenskraft, underskott och stora skuldbördor. Och den kommer slå som hårdast på just de transaktioner som behövs för att finansiera de underskott Europa nu behöver finansiera men kommer inte hjälpa mot den spekulation som man tror sig motverka. Det är inte de många transaktionerna som skapat överkonsumtion och underskott. Att europeiska ledare sätter i centrum ett förslag om vare sig påverkar underskott eller stärker konkurrenskraften utan minskar transaktioner flyttar fokus på de reformer som behövs. Det stärker inte förtroendet för europeisk ekonomi när man ägnar sig åt fel problem med fel lösningar.
Bloggar: Ekonomisten, Hasse och Ankersjö.