Rysslands krigföring mot grannländer och mot länder i Europa har utvecklats under lång tid och tagit allt mer hänsynslösa uttryck. När Ryssland attackerade och blockerade ukrainska fartyg på väg till ukrainska hamnar skedde det inte i ett vakuum utan som en del av Rysslands krig i Ukraina. Det måste mötas av Europas ledare med ekonomiska och politiska konsekvenser.
Det är nu snart fem år sedan Ryssland illegalt ockuperade Krim och sände gröna män till Ukraina, i ett krig som fortfarande pågår. Ockupationen blev för många startskottet för en ny tid där Europas säkerhetsordning inte längre kunde tas för given. Detta trots att Putinregimen hade drivit Ryssland i en allt mer auktoritär riktning och sedan 2008 ockuperade områden i Georgien, som än i dag står under rysk ockupation.
Nu har en ny konfliktyta öppnats upp, nämligen Azovska sjön och Kertjsundet, som utgör passagen till Azovska sjön från Svarta havet. Det är en passage som enligt internationell rätt och avtal mellan Ryssland och Ukraina ska hållas fri för båda länder. Men när Ryssland hade ockuperat Krim byggdes en bro över sundet, som hindrar vissa fartyg att passera, och Ryssland har sedan bron färdigställdes försenat och hindrat ukrainska fartyg. Det har inneburit stora ekonomiska förluster för Ukraina.
Den 25 november bordade och besköt Ryssland ukrainska fartyg och tillfångatog ukrainska besättningsmän. Allt under rysk flagg. Samtidigt som Ryssland utökar sitt inflytande i Azovska sjön har striderna i östra Ukraina intensifierats.
Nu behöver omvärlden ge sitt diplomatiska stöd till Ukraina. Både EU och Sveriges regering har fördömt Ryssland, men enbart fördömanden är inte tillräckligt. Ryssland måste som krigförande part mötas med kännbara konsekvenser. Vi har sett ett återkommande mönster, från Georgien och Ukraina till Syrien, avrättande av ryska oppositionella, kemattacken i Salisbury, cyberattacker, propaganda, påverkanspolitik och försök till statskupp.
Om Europas länder är passiva sänder vi signalen att Ryssland kan agera fritt, bortom vad som gäller för demokratiska samhällen. Det måste råda absolut tydlighet kring vem som bär ansvaret för aggressionerna. Relativiseringar är ett hån mot de människor som drabbas och en vanlig taktik i det ryska desinformationskriget.
EU:s länder bör gemensamt skärpa sanktioner mot Ryssland och införa en så kallad Magnitskijlagstiftning, som ger tillåtelse att frysa tillgångar i Europa eller neka visum till dem som begår grova människorättsbrott. Dessutom bör Sverige och EU agera för att stoppa byggandet av den ryska gasledningen Nord Stream 2 i Östersjön. Det går inte att å ena sidan fördöma Ryssland och å andra sidan göra sig beroende av rysk gas.
När länder bryter mot internationell rätt är det inte bara ett brott där det sker, utan det är också ett brott mot den rätt som skyddar Sverige. Principen om att rättsliga principer ska stå över maktpolitik har varit en förutsättning för utvecklingen av ett fritt och demokratiskt Europa. Står vi upp mot rysk aggressionspolitik står vi upp för frihet och säkerhet i Europa.