Vi får inte på västra Balkan göra det misstag som gjordes gentemot Ukraina, när allt för många ville stänga landets väg in i Europeiska unionen. Det skriver Gunnar Hökmark (M).
Europas fred är i dag hotad genom Rysslands aggression mot Ukraina. Det är ett fundamentalt hot mot den säkerhetsordning som vi kommit att ta för självklar, eftersom den är en självklar ordning. Suveräna stater är inte underordnade någon annan stats intressen eller uppfattningar.
Förra sommaren inträdde Kroatien som medlem i Europeiska unionen. Därmed tog ytterligare ett land från det forna Jugoslavien steget in i en union som öppnar gränser och binder människor samman i samarbete. Från den gamla kommunistiska strukturen in i den nya tidens demokratiska öppenhet. Det är så länderna på västra Balkan kan lägga historiens sår och missdåd bakom sig. Men det var likväl inte mer än 10 år sedan länder som Slovenien och Kroatien liksom Serbien – med Kosovo som ett särskilt sår – samt Makedonien, Montenegro och Bosnien-Hercegovina precis hade nått slutet på ett krig i vårt Europa.
Med Sloveniens och Kroatiens medlemskap i EU har en ny fredsordning öppnats upp på Västra Balkan. Serbien, Montenegro, Makedonien, Albanien och Bosnien-Hercegovina är alla en del av ett utvidgat europeiskt samarbete, där några av länderna, med Serbien i spetsen, förhandlar om medlemskap. Det är en process som inte bara binder dessa länder närmare Europa utan också binder dem närmare varandra. Det tar tid och det möter motstånd av den gamla tidens krafter. I dag leder jag en konferens i Europaparlamentet med företrädare för Serbien, Makedonien, Kosovo och Albanien.
Min strävan är att driva på en diskussion som inte bara handlar om medlemskapets framtida möjligheter utan också om de krav det ställer på förändringar i dag. Det ställer allra först krav på en insikt att dessa länder har en gemensam framtid som de kan utveckla inom ramen för EU. Det ställer för det andra krav på att man lämnar historien bakom sig som en lärdom, istället för att föra med den in i framtiden som en fotboja av motsättningar eller hat. För det tredje krävs att man reformerar ekonomin så att handel kan växa fram, inte bara gentemot dagens EU utan också växa mellan länderna på Västra Balkan.
Man ska i detta arbete ha klart för sig att samma geopolitiska strävan som Ryssland visar gentemot Ukraina även odlas gentemot dessa länder. Det handlar om energipolitiken, det handlar om stödet till gamla korrupta strukturer och det handlar inte minst i Serbiens fall om försök att odla en kulturell gemenskap på demokratins bekostnad.
Europa måste nu kunna hålla flera bollar i luften. Vi måste kunna reagera och agera mot ett Ryssland – som förlorat respekten för internationell lag och de avtal som landet har ingått i – och som odlar en etnisk rysk nationalism. Vi måste inse att denna nationalism sträcker sig bortom fler gränser än en. Men vi måste också stå fast vid det enkla kravet på demokrati och respekt för mänskliga fri- och rättigheter som en väg in mot europeisk gemenskap och stabilitet.
Vi får inte på västra Balkan göra det misstag som gjordes gentemot Ukraina, när allt för många ville stänga landets väg in i Europeiska unionen. Det bidrog till ett Ukraina som förlorade en samlande vision som återuppstod först på det stora torget i Kiev.
Länderna på västra Balkan måste få slippa att än en gång se våldet komma tillbaka som en lösning på etniska konflikter. Det är Europas ansvar och möjlighet.
Gunnar Hökmark, vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp EPP-gruppen och moderaternas förstanamn vid EP-valet