I Afghanistan en ny offensiv inledd mot Talibanfästen, som ett led i strävan att ge civilbefolkning trygghet. Det kommer att leda till att talibaner kommer att söka bedriva sin verksamhet från alla delar av landet, därtill tvingade så. Det kommer med stor säkerhet att sätta ett ökat tryck på de svenska trupperna och på kraven att ge dem den militära förmåga som det kräver, både för att fullgöra uppgiften och för att kunna göra det så säkert som möjligt.
Europeiska rådets möte i torsdags och fredags var ett extra möte som visar att det inte är helt lätt att komma igång utan rätt ledarskap. På mötet skulle man lägga grunden för en ny 2020 strategi, istället för den aldrig riktigt framgångsrika Lissabonstrategin. Nu blev det toppmötet mer upptaget med att diskutera hur den grekiska ekonomin ska räddas, och man kom inte så mycket längre än att säga att man ger Grekland sitt stöd.
Ett skäl till att man inte kunde säga så mycket mer är självfallet rädslan för att de problem som allra mest framträder i Grekland ska komma att prägla Portugal, Spanien och Italien, samt även Irland. Och då är det på en gång svårare att lova att ge stöd till ett land som är litet, när det kan hända att betydligt större länder kan komma att behöva stöd i framtiden. Och hur ser det stödet ut, kan man fråga sig, bara löften om att garantera lån hjälper inte när problemet är en kroniskt misskött ekonomi. Avgörande för stödfrågan är självfallet om Grekland visar att man själv kan göra något åt problemen genom en ny budgetpolitik. Det är osäkert eftersom det uppenbarligen finns en tro i Grekland på att man kan strejka sig ut ur krisen. Så är det inte.
Nu får vi driva fram en agenda för förändring och reformer på annat sätt. För EU som sådant men också för de medlemsstater som ska visa att de kan använda stöd till positiv förändring, inte bara att låta allt fortsätta som det varit.