Sammanbrottet för Doha-rundans förhandlingar är inte bara ett bakslag för världen fattiga. Det är också ett bakslag för internationella strävanden inom en lång rad andra områden. Utan en fungerande utvidgad världshandel, som involverar alla de framväxande ekonomierna, kommer det att bli svårare att hantera den globala klimatpolitiken och det nödvändiga teknologiutbytet. Utan en global frihandel som även inkluderar jordbruksmarknaderna kommer det att bli svårare att säkra ökad användning av arealer och en ökad produktion som kommer alla till del. Utan en utvidgad fri handel kommer fler leva kvar i fattigdom och utanförskap, med de konsekvenser det får för kampen mot terrorism. Det är därför också ett tillkortakommande för EU som en global aktör.
Skälen till att förhandlingarna bröt samman är många. EU kunde varit starkare som aktör om inte det franska ordförandeskapet systematiskt underminerat viktiga förhandlingspositioner. Utvecklingsländerna kunde varit mer öppna för den konkurrens som i sin tur öppnar världens marknader för dem. Och USA kunde ha varit mer berett att kompromissa med länder som Indien och Kina om jordbruket.
Och det blev precis där den stora stötestenen låg. Det amerikanska förhandlingsutrymmet var för begränsat när det gällde att minska de egna jordbrukssubventionerna om inte länder som Indien avsade sig möjligheten att införa skyddstullar för att som det hette skydda det egna jordbruket. Den amerikanska debatten utvecklades under primärvalskampanjen mellan Clinton och Obama till en tävling i protektionism. Och den amerikanska kongressen röstade igenom ett flerårigt stödprogram till jordbruket av en historisk omfattning. Så underminerade protektionismens vindar i USA den amerikanska förmågan att vara ledande men också att göra eftergifter.
Det kommer inte bli lättare om Obama blir president. Då kommer USA att säga upp ingångna frihandelsavtal och konsekvent skydda den egna industrin och jordbruket. Det är ett allvarligt hot mot ett öppet och fungerande världssamfund.
Det är mot den bakgrunden konstigt och bekymmersamt att så många europeiska ledare lät Barack Obamas Europaturné i slutet av juli, just när frihandelsförhandlingarna var som mest akuta, bli en resa av hyllningar istället för kritiska frågor inför framtiden och krav på att stå upp för ett slutförande av Doharundan, med en internationell frihandelsordning som är öppen för alla och som innebär att USA och Europa subventionerar mindre och öppnar sina marknader mer. Europas ledare försummade därmed en möjlighet att sätta den globala agendan när de lät Obama sola sig i deras hyllningar. Det är dags att EU ser sig som en global aktör med det ansvar det innebär, även gentemot amerikanska presidentkandidater.
Gunnar Hökmark (m) är vice ordförande i EPP-ED, den största partigruppen i Europaparlamentet