En morgon som för min del började med en EPP överläggning i vår interna styrgrupp kring frågorna om en bankunion och koordinering av ekonomisk politik. Det handlar bland annat om de för mig konstiga förslagen om att upprätta kontrakt med medlemsländerna om reformpolitik. All reformpolitik måste bygga på varje lands förutsättningar och politiska majoritet.
En socialdemokratisk regering som tror att vägen till välfärd går över kampen mot vinst och företagande, eller högre bidrag och lägre pensionsålder ska självfallet få genomföra en sådan politik, och bli bortröstad, så länge den följer den gemensamma lagstiftning vi har kommit överens om.
Problemet är att vi, det vill säga medlemsstaterna, kommissionen och parlamentet, inte ser till att fattade beslut genomförs och respekteras. Och då hjälper aldrig så många nya beslut. Nu närmast ser vi hur Frankrike är på väg att bryta mot den nya stabilitetspakten med ett underskott som överstiger det tillåtna och som inte minskas som överenskommits. Tjänstedirektivet är inte genomfört som det ska. Energimarknadslagstiftningen är inte genomförd som den ska, telekomlagstiftningen är heller inte genomförd som den ska.
Det som är gemensam lagstiftning är avgörande förutsättningar för förnyelse och tillväxt. Det handlar om gemensamma åtaganden och är viktigare än att driva igenom nya styrformer utan att diskutera innehållet i besluten. Europa blir faktiskt inte starkare om samordningen av den nationella politiken skulle bygga på bidragstänkande, motvilja mot vinst och företagande och lägre pensionsåldrar. Det är en agenda för politisk förnyelse Europa behöver, inte för mer makt till Bryssel.