Hoppa till innehåll

Europeisk energiunion ger förnyelse på riktigt – Artikel i Göteborgsposten

  • av

Nu antar Europaparlamentet ramen för en Energiunion. Den kommer vara avgörande för EU:s och därmed Sveriges nya klimat och miljöpolitik. Den bygger på solidaritet och hållbar miljöpolitik. Medan klimatavtalet i Paris uppnådde det viktiga i att erkänna allvaret i klimatutvecklingen – utan att besluta om åtgärder och konkreta åtaganden – ger den europeiska energimarknaden konkreta möjligheter för förnyelsebara bränslen, till att minska beroendet av fossila bränslen och att utnyttja befintlig produktion på ett optimalt sätt.

I Paris enades man om deklamatoriska mål, i den europeiska Energiunionen skapas en gemensam energimarknad som frigör en utveckling som kan leda till industriell förnyelse, ny energiteknik och en demonstration inför världen att minskade utsläppt inte står i motsättning till tillväxt.

Tack vare kärnkraften

I Paris drev den svenska regeringen tillsammans med andra kraven på att minska subventioner till fossila bränslen. Det är bra. Likväl kommer det för lång tid framöver att finnas billig koldioxidbaserad energi som måste ersättas av koldioxidfria bränslen. Trots det väljer regeringen att avveckla svensk kärnkraft som har bidragit till att minska Sveriges och Europas utsläpp av koldioxid.

Sveriges framgångar i att minska CO2-utsläppen beror på miljöpartiets och socialdemokraternas tidigare misslyckanden med att avveckla kärnkraften. I stället för att, som det var tänkt, avveckla kärnkraften med hjälp av en storskalig introduktion av naturgas som hade stängt dörren för framväxten av biobränslen behöll vi kärnkraften och minskade utsläppen mer än andra länder.

Möjligheten för Europa att i dag nå de egna utsläppsmålen borde vara viktigare än att Miljöpartiet och Socialdemokraterna på nytt hemfaller åt en nationell energipolitisk debatt där omvärlden inte verkar finnas.

Motverkar minskade utsläpp

Därför är det allvarligt att Sveriges rödgröna regering redan innan Paristoppmötet lagt om den svenska energipolitiken på ett sätt som mycket konkret motverkar minskningen av CO2 i Europa.

Det är nämligen konsekvensen av en energipolitisk omläggning som aldrig blivit beslutad men som följer av skattehöjningar som tvingar fram en nedläggning av en tredjedel av den svenska kärnkraften. Den kärnkraft som nu avvecklas har varit avgörande för Sveriges minskningar och skulle nu kunna vara pådrivande för minskningar i våra grannländer.

I våra grannländer Estland, Lettland och Litauen liksom i Polen är användningen av fossila bränslen hög. De har ett stort beroende till rysk gas och till kolkraft. I Polen är elproduktionen till 85 procent baserad på kolkraft.

Relationerna visar hur viktig den svenska kärnkraften är i det europeiska perspektivet. I de baltiska länderna produceras sammanlagt bara 7 TWh el med koldioxidfria energikällor. I Polen rör det sig om drygt 17 TWh. Sverige avvecklar 20 TWh koldioxidfri elkraft.

Sverige är en del av den europeiska elmarknaden med ett flöde in och ut från andra länder ständigt pågående. Det är en styrka för detta bidrar till lägre elpriser och till ett bättre utnyttjande av förnyelsebara energikällor.

Vårt bidrag till den euroepiska elmarknaden framöver skulle alltså kunna varit 20 TWh mer av koldioxidfri el. Det hade motsvarat en fördubbling av Polens idag koldioxidfria elproduktion. Det motsvarar i kvantitet nästan de baltiska ländernas totala elanvändning på 26 TWh. Länder som Polen, Estland, Lettland och Litauen hade haft väsentligt lättare att nå sina mål med svensk energisolidaritet.

Avveckling ökar fossila bränslen

Oavsett var svensk elexport skulle gå – ledningskapaciteten ökas nu väsentligt – innebär avvecklingen av kärnkraft en motsvarande större användning av fossila bränslen i våra grannländer eftersom vi i dag har en gemensam europeisk elmarknad som med Energiunionen kommer bli allt mer påtaglig.

Parisavtalet innehöll inga konkreta åtaganden för enskilda länder. Däremot bör det kunna inspirera till att fler länder och regioner sätter klimatfrågan högt på den politiska agendan, i förvissning om att den kan förenas med minskad svält, ekonomisk utveckling och industriell och energipolitisk förnyelse. Det är tragiskt att den svenska regeringens mest konkreta energipolitiska insats går rakt på tvärs emot detta. Men det rimmar tyvärr väl med en miljöpolitik som är stor i orden men liten på jorden.

Gunnar Hökmark (M)

delegationsledare Moderaterna Europaparlamentet