Bryssel där jag är en diskussion om situationen för den kommande kommissionen och arbetsformer för att driva på politiska åtgärder som behövs inom ekonomi, energi och rättsliga frågor. På annan plats håller utrikesministrarna möte med den Ashton som ordförande för första gången.
De saknar inte frågor att fundera kring. Irans fortsatta utveckling mot en allt brutalare diktatur är inte utan risk med tanke på den politiska retorik som driver denna regim. Rysslands fortsatta utveckling och förhållande till grannländer och inte minst dess förening av energipolitik med säkerhetspolitik. Haiti understryker behovet av att Europa kan agera i världen, tillsammans med andra.
Utvecklingen i Ukraina och Turkiet som visar på hur avgörande inriktningen av utvidgningspolitiken, för att stödja rätt krafter och rätt värden. De som motsatt sig utvidgningsprocessen och möjligheterna för dessa länder bär också ansvar för de bakslag vi nu ser.
Och så ser vi också hur energipolitiken växer fram som en av denna mandatperiods stora uppgifter, vid sidan om den ekonomiska återhämtningen, migrationspolitiken och klimatfrågorna. De olika köldknäpparna under vintern i Sverige har utlöst en intensiv debatt om den svenska energipolitiken. Dagens inlägg på DN debatt är ett uttryck för det. Ytterst handlar det om en alltför ansträngd energiproduktion sett i förhållande till behovet under olika tidpunkter.
Det understryker värdet av kärnkraften och behovet av att vi går vidare med en utbyggnad av denna men också behovet av en gemensam europeisk energimarknad som lättare kan hantera svängningar i energibehovet. Ett gemensamt elnät är ett steg på den vägen.