European Dawn- after the social model. Så heter Johnny Munkhammars nya bok om europeisk politik för välstånd och tillväxt. I går hade vi på European Enterprise Institute (EEI) honom som gäst för att presentera den och inleda en diskussion om hur EU ska möta globaliseringens möjligheter och utmaningar. Det är ett led i vårt arbete med att fördjupa diskussionen om den så kallade europeiska sociala modellen.
Det är alltför många som vill att EU ska föra en politik för den tid som var istället för den tid som kommer. Intressant nog var det många som i debatten ställde frågan om Sverige med utgångspunkten att vi är världens rikaste land med låg arbetslöshet. Det slog mig att ett problem för Lissabonprocessen är att medlemsländerna är så upptagna att visa hur bra man är att man därmed stänger dörren för anledningar att reformera.
Det är få som känner till att Sverige har världens högsta sjukskrivningstal, att sjukfrånvaron döljer en mycket betydande del av arbetslösheten samt att vi är ett de länder som har ett utflöde av investeringar.
Men oavsett vilken syn man kan ha på Sverige eller något annat land är den viktiga slutsatsen att inget av medlemsländerna i EU klarar av att leva upp till den globala omvandlingens agenda. De som klarar sig bäst släpar efter långsammare men släpar likväl efter.
I den nya världen kommer vi inte skapa välstånd genom att möta långa arbetstider och låga löner genom korta arbetstider och höga löner utan genom ett företagande som utvecklar kunskap, motivation och om bygger på nya produkter och tjänster.
Det är ett Europa som handlar mindre om sockerproduktion, subventionerad livsmedelsexport och skyddad textilindustri och mer om forskning, en öppen tjänstesektor och en delaktighet i den nya världsmarknad som nu växer fram. Vi kan inte ha världsledande löner och världsledande teknologi utan att vara en del av världsekononomin. Då kan vi heller inte ha en social modell som syftar till att bevara det gamla mot det nya.