Hoppa till innehåll

Europas sista diktaturer har inte fallit

Schlagerfestivalen i Baku är en påminnelse om att diktaturen finns närmare Europa än vad vi normalt tar för självklart. Europas diktaturer tenderar att vara glömda länder, bland annat av det skälet att en diktatur gärna blir glömd och gärna glöms eftersom den till sin karaktär är sluten. Så var det när Dagens Eko för många år sedan förklarade att Europas sista diktatur hade fallit med Francoregimen. Så var det inte.

Halva Europa stod fortfarande under förtryck men kommunistiska diktaturer räknades på den tiden som självklara diktaturer som inte fick ifrågasättas, för att inte ordningen skulle rubbas, samtidigt som de bekvämt var avstängda från Europa i övrigt genom mur, taggtråd, kulsprutetorn och polisstater där oliktänkande deporterades, fängslades eller avrättades.

Och de som i dag ser freden och demokratin som självklara företeelser som gör talet om fred och demokrati till onödig nostalgi från en annan tid och från den utgångspunkten ifrågasätter EU gör samma fel. Europas sista diktaturer har inte fallit och vare sig friheten eller freden är självklar.

Azerbadjan är en diktatur som var behändigt bortglömd, Vitryssland förträngs och Ukraina som är på väg från demokratin blir till ett komplicerat fenomen. I Armenien och Moldavien står den demokratiska utvecklingen under ett ständigt hot från gamla krafter och ryska intressen. Och ryska intressen verkar inte för demokrati, vare sig i sina grannländer eller i Ryssland. Korruption och maktmissbruk med sin bas i gamla säkerhetstjänster.

De baltiska länderna står ståndigt i fokus för den ryska maktutövningen. I Rumänien och Bulgarien finns gamla intressen som vill välja en annan väg. På Balkan lever ständigt motsättningar som bara kan övervinnas genom integration. Att en serbisk nationalist vinner ett val på att säga ja till Europa istället för att fortsatt hävda närheten till Ryssland är ett sundhetstecken. Att Kroatien under en tioårsperiod har reformerats för att bli medlem i EU har förändrat demokratins förutsättningar på Balkan.

I debatten om schlagerfestivalen i Baku finns en överraskad men uppvaknad debatt om hur Europa och vårt grannskap ser ut.

Det är i grunden bra om vi ser den utmaning det innebär. Att inte ge efter, inte acceptera och inte glömma. Att se den roll som europeiskt samarbete innebär för demokrati och fred. Trettiosju år efter Francoregimens fall, tjugoen år efter murens fall och tio år efter inbördeskrigen på Balkan finns det fortfarande mycket att göra för demokrati och fred i vår egen världsdel. Även 2012.

För att inte nämna regimer som den syriska, den iranska eller kinesiska som på olika sätt finns i vår närhet och som får styrka av demokratins svaghet.