Hoppa till innehåll

Vi kan helt enkelt inte besluta oss ur krisen- artikel i Borås Tidning

  • av

Publicerad i BT 29 juni.

Det känns som om alla frågor ska diskuteras och beslutas på Europeiska rådets möte som slutförs i dag under fredagen. Och det är ett av de många problem som Europa har, att så mycket vikt läggs vid de mirakel som man hoppas Europas statsministrar ska kunna åstadkomma. Den föreställningen måste vi komma ifrån av två viktiga skäl.

För det första kräver långsiktiga och viktiga beslut en långsiktig opinionsbildning och en långsiktig strategi. Om man inte uppnår en reformpolitik som bygger på folklig förankring urholkar man det offentliga samtalet och skapar nya klyftor och motsättningar. De beslut som Europa behöver tvingar sig inte på uppifrån utan från den verklighet som ställer större krav på konkurrenskraft och stabila offentliga finanser.

För det andra är det inte i Bryssel som lösningen på Europas problem ligger utan i Europa och Europas många länder. Den europeiska krisen är en underskottskris och en konkurrenskraftskris som har drabbat ett antal länder men inte Europa i sin helhet. Vi har både, som kring Östersjön stabila ekonomier utanför krisen eller på väg ut ur den, och problemekonomier som den grekiska, spanska och italienska. Och det finns inga nya lån som kan lösa Greklands, Spaniens och Italiens underskotts- och konkurrenskraftsproblem om deras regeringar inte avreglerar, öppnar upp för konkurrens, anpassar kostnader och utgifter till vad man har råd med och ser till att vi kan arbeta oss ur krisen.

Vi kan helt enkelt inte besluta oss ur krisen, vi måste arbeta oss ur den.

Vi kan utveckla en bankunion som bygger på gemensamma regler och en gemensam övervakning eftersom vi vet att våra problem i vilket fall som helst är gemensamma. Men den är ingen lösning på dagens problem men kan däremot skapa en stabilitet inför framtiden under en förutsättning: det får aldrig bli så att någon regering tror att EU kan lösa dig ut ur problem som du själv har skapat. Regelverket ska syfta till att uppmuntra till reformer och tvinga fram ett ansvar hos banker och företag liksom regeringar. De som vill ha en bankunion för att vissa medlemsstater ska betala för misstagen i andra kommer finna att vi ständigt kommer att möta nya problem samtidigt som dagens reformer uteblir.

Regeringar måste följa reglerna om budgetstabilitet, inte för att EU bestämmer det utan för att deras eget oberoende hotas samtidigt som vårt gemensamma välstånd urholkas. De som i dag säger att så kallade euro-obligationer är lösningen på skuldkrisen vill att länder med låg ränta ska betala högre ränta för att underlätta för dem som bryter mot vårt gemensamma regelsystem. Vi kan inte införa ett system för lån som bygger på att regeringar ska bryta mot det gemensamma regelverket. Vi bör i dag bidra till stabilitet men inte tro att det är solidaritet att lösa ut regeringar från det ansvar som varje regering måste ta för sitt land.  

Vi måste se till att få fart på företagande och arbete. Det kräver investeringar, vinster, konkurrens och etableringsfrihet. Socialister runt om i Europa säger genomgående nej till dessa reformer och vill istället lösa problemet med för stora underskott genom att öka utgifterna. Vi måste ta ställning för en politik som ger tillväxt och inte nya underskott.

Vänta inte på vad Bryssel kan göra för dig utan gör vad Europa behöver!