Europa står inför en omdanande tid. Den här veckan påbörjas vad som kommer att bli en lång och utdragen förhandlingsprocess om utträde mellan EU och Storbritannien. Samtidigt ser vi hur Europa i dag står inför just de utmaningar som EU en gång bildades för att möta. Nu behöver vi fokusera på att finna en väg framåt för att stärka Europa och vårt samarbete.Det viktiga med den Europeiska unionen är inte vad som beslutas eller vad som görs och inte görs. Det viktiga är att EU är en del i den politiska utvecklingen i Europa och fungerar som ett rättssystem och en struktur för vårt samarbete.
Ibland går det min väg. Som när vi i juli får en gemensam telemarknad som innebär att man kan telefonera och surfa fritt inom hela EU och när fri konkurrens inom EU:s ramverk leder till att priset på att flyga under 15 år pressas ner till en tiondel av kostnaderna. Eller när varor blir billigare och vi kan resa runt om Europa utan att hindras av tullkontroller och murar.
Ibland blir besluten inte som jag vill. Det kan vara när byråkratin bli för detaljerad eller när kraven på texter på livsmedelsförpackningar blir för detaljerade. Inte heller gillar jag utgiftsökningar i budgeten som den socialdemokratiska gruppen driver på, eller jordbrukssubventioner till franska, polska eller svenska bönder.Hade det varit upp till nationella parlament att bestämma över detta hade det förmodligen inte blivit bättre utan lika detaljerat men på olika sätt i varje land. Det hade varit krångligare för alla.
Ibland blir besluten otillräckliga. Eller så kan besluten inte fattas av EU eftersom ingen har gett – eller vill ge – EU makten att fatta en del beslut. Detta trots att nationella ledare gärna önskar att någon annan fattar besluten åt dem i stället för att de själva tar sitt ansvar.
Flyktingfrågan är en sådan. Det är inte EU som har skapat flyktingkrisen men vi måste samarbeta om hur vi hanterar den. Samtidigt är inte svaret att EU bestämmer hur många flyktingar varje land ska ta, vilket de inte har makt att göra. För EU är inte en överstat och ska inte vara det. En del saker måste lösas med samarbete och i samförstånd och det är lika svårt på europeisk nivå som på svensk.
Men det viktiga med EU är alltså inte de enskilda besluten utan en kontinent där handel och investeringar dagligen bidrar till vårt välstånd och vår ekonomiska styrka. Kriser i olika medlemsstater gör inte det faktumet mindre viktigt, utan tvärtom. Det är genom den europeiska ekonomins stadga och samband som dessa länder kan finna en lättare väg ut ur krisen. Ta exempelvis länderna på Balkan, inklusive Grekland. Det vore inte bättre för någon om dessa länder återföll i en bitter tradition och verklighet av fattigdom. Om de baltiska länderna stod kvar, eller skickades tillbaka, i sin fattigdom hade Sverige haft sämre förutsättningar. Nu bidrar de i stället till en integration som har gjort Östersjöregionen till en av världens mest konkurrenskraftiga kluster.
Inom EU kan vi tillsammans möta klimathotet och se till att Östersjön blir renare. Vi kan utveckla en gemensam energimarknad som minskar beroendet till kol eller till Ryssland. Vi kan möta rysk aggression och hot om krig liksom den desinformation som syftar till att underminera demokratiska nationers stabilitet och självständighet.
Första gången jag kom till Estland skötte KGB gränskontrollen. Allt där var fattigt och eländigt och i butikerna fanns inga varor. Husen i centrala Tallinn var förfallna, för att inte tala om i utkanterna och på landet. Utanför Tartu fanns den största sovjetiska flygbasen med syfte på invasionsanfall mot Sverige. Utan EU hade Estland inte varit där det är i dag, liksom Lettland och Litauen. Utan EU hade man inte kunnat komma med i Nato och hade med hög sannolikhet utvecklats till ryska lydriken.
EU kan inte besluta bort flyktingkris, rysk aggression, amerikansk osäkerhet, sammanbrottet i Mellanöstern, hotet från terrorismen eller växthuseffekten. Men vi kan tillsammans göra väldigt mycket eftersom vi håller samman. Europa lägger inom EU lagen och rätten som grund för vår framtid.
Gunnar Hökmark (M)Europaparlamentariker