Det politiskt mest avgörande beslutet på S-kongressen var att kommuner ska ta över medborgarnas valfrihet inom välfärden. Det är inte ett litet beslut därför att om det blir regeringspolitik innebär det en utfasning av välfärdsverksamheter som miljoner svenskar är beroende till.
Det första steget i den socialdemokratiska kontrareformpolitiken blir att just socialdemokratiska kommuner får en tydligt annan välfärdspolitik som utgår från att den enskilde medborgaren inte ska få välja. Det innebär att rätten till välfärd inte blir densamma över hela landet. Vissa medborgare får valfrihet och andra får inte valfrihet. Vissa kommer att kunna välja så de får den skola de vill ha, andra inte. Vissa kommer att kunna välja bort äldreomsorg för sina äldre om de inte tycker den lever upp till kraven, andra blir beroende till kommunens monopol. Det blir ett nytt klassamhälle som nu skapas.
Men det andra steget kommer när man har tagit det första och ser just denna ojämlikhet och vill att samma beslut som tagits lokalt också ska tas i Sveriges riksdag. Den politik som Stefan Löfven nu går till val på handlar om att S är emot den valfrihet som vuxit fram de senaste 20 åren och det är ingen tvekan om att det är partivänstern som för taktpinnen.
Det budskap som S själva ville ha mest uppmärksamhet var kravet på en sänkt arbetslöshet. Stefan Löfven formulerade det som att han vill att Sverige ska ha Europas lägsta. Hans problem är bara att de länder i Europa som har följt den utgiftspolitiken som socialdemokrater propagerar för har hamnat i den högsta arbetslösheten. Så sliter nu de spanska och brittiska regeringarna med de stora budgetunderskott som företrädarna utvecklade samtidigt som Hollande i Frankrike nu ser växande problem med sin politik.
Ett mål för lägre arbetslöshet kan vara hur lågt som helst. Man når det inte för att man beslutar om det. Däremot kan man besluta om att bli det mest småföretagarvänliga landet i Europa, och förenkla, att ha det bästa företagsklimatet och sänka skatter och bejaka företagande. Då får man en lägre arbetslöshet. Men S gjorde tvärtom och valde istället att misstänkliggöra vinsten och motverka en viktig del av det nya företagande som har vuxit fram de senaste 20 åren. Genom att välja en linje där man misstänkliggör och hindrar företagande når man inte lägre arbetslöshet utan högre. Så som man har gjort överallt man har begränsat företagande.
Målet som vi i Sverige bör sätta är att bli Europas bästa land för företagande. Och för Europa kan vi sätta målet att bli den del av världen som är bäst för företagande. Det ger tillväxt och nya jobb.