Det är stora frågor som ska hända med EU och Europa de kommande åren och de kommer att vara den kommande mandatperiodens kanske största utmaning för den regering som kommer till efter valet eftersom Sverige kommer att vara ordförandeland under 2009, när några av de stora frågorna står inför sitt avgörande.
Utvidgningsprocessen har varit EU´s kanske största framgång. Genom utvidgningen har vi från och med 2007 ett område från Finska viken till Svarta Havet, som för bara drygt 15 år sedan var socialistiska diktaturer, som nu präglas av demokrati och frihet och som är en del av ett öppet och dynamiskt Europa,.
Det är denna framgång som driver den fortsatta utvidgningsprocessen. Under de kommande åren kommer förhandlingarna med länder som Kroatien och Turkiet att bli skarpa och krävande, både vad gäller de krav som måste ställas på medlemskap och de krav som förhandlingarna ställer på EU´s öppenhet.
Samtidigt kommer länder som Albanien, Bosnien, Makedonien och Montenegro att som kandidatländer få sin roll i samarbetet. Närmare oss kommer Ukraina att söka en möjlighet att kunna bli medlem. Det är viktigt för oss och vår del av världen att Ukraina väljer en väg mot Europa, stabil demokrati och rättssäkerhet istället för att förfalla till en utveckling av det slag som präglar Vitryssland.
De kommande årens förhandlingar med Turkiet kommer vara avgörande för den fortsatta utvidgningsprocessen i stort. Ett nej till Turkiet innebär i praktiken också ett nej till Ukraina med de risker det kan innebära för utvecklingen i det landet och i vår del av Europa. Det blir inte demokratin som vinner på en sådan utveckling, där Turkiet och Ukraina möter stängda dörrar och tvingas vända sig till andra.
Under den kommande mandatperioden kommer också arbetet med ett nytt europeiskt fördrag att slutföras. Utan ett nytt fördrag blir det svårt med utvidgningen och med de uppgifter som EU måste kunna lösa.
Det arbetet ska slutföras under 2009, under det halvår då Sverige har ordförandeskapet i EU. Då slutförs också utvärderingen och omprövningen av EU´s långtidsbudget. Och då kommer förhandlingarna och diskussionen om utvidgningen kanske att vara som hårdast.
Det är mot denna bakgrund som jag ställer mig frågan hur en koalition eller ett block som består av vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna ska kunna leda Sverige med de krav ordförandeskapet i EU ställer.
Hur ska en regering där två av tre partier är emot EU:s existens och Sveriges medlemskap kunna agera i dessa grundläggande frågor? Ska Lars Ohly i Sverige agitera emot medlemskapet och i EU-sammanhang verka för Turkiets? Ska Göran Persson övertyga skeptiska medlemsländer om att gå vidare med ett tydligt mål att Turkiet, och i framtiden även Ukraina, ska bli medlem när han inte ens kan övertyga sina egna koalitionspartners om att Sverige ska vara medlem?
Hur ska Maria Wetterstrand ena stunden kunna agera mot EU:s existens och den andra verka för att utveckla europeisk miljöpolitik? Ska Göran Persson som statsminister och ordförande i Europeiska rådet driva fram ett europeiskt fördrag som kan få stöd bland Europas medborgare samtidigt som hans två koalitionspartier ser som sin främsta politiska uppgift att bekämpa det och att underminera förtroendet för europeiskt samarbete? Sverige behöver ett starkt europeiskt samarbete och vi behöver en ny regering.