[BILD2]Frågan om Turkiets fortsatta medlemskapsförhandlingar, och omfattningen av dem kommer mer än något annat prägla denna vecka i Bryssel och i Strasbourg. I förra veckan gav Turkiet en liten signal om att man är beredd att öppna en hamn och en flygplats för cypriotiska farkoster, men krävde också en ömsesidighet från Cypern. Inget fel i det, men problemet är att Turkiet därmed ger Cypern och dess regering en möjlighet att blockera Turkiets fortsatta medlemskapsförhandlingar. Economist resonerar kring frågan om hur Turkiets väg till medlemskap blir allt längre och konstaterar att den avgörande frågan är den vilja som europeiska regeringar har att fullfölja. Även om Tyskland och Frankrike den senaste veckan har blivit något mer återhållsamma i sin syn på de sanktioner som ska krävas av Turkiet för att man inte fullföljer Ankara-protokollet, som just reglerar att hamnar och flygplatser ska öppnas, så kommer likväl komisssionens förslag om att stänga förhandlingar om åtta kapitel leda till att åtminstone några blir stängda, säg fyra till fem. [BILD1]Det innebär i sin tur att samma process av enhällighet måste användas för att öppna dem igen som krävdes när medlemskapsförhandlingarna skulle startas. Det riskerar att leda till en process där Turkiet vänds mot Europa snarare än inkluderas i en anda av öppenhet och samarbete. Det ligger ett stort ansvar på europeiska ledare att visa denna dimension av europeisk politik och att en utvidgning inte hindrar fördjupning av samarbete. Denna höst med sina många nya europeiska lagstiftningar visar på motsatsen, oavsett vad man än tycker om kemialiedirektivet, tjänstedirektivet, forskningspolitiken eller TV-direktivet.
