I slutet av 1960-talet kom en ny våg av polska flyktingar till Sverige och Ystad. De som då flydde var framförallt polacker med judiskt ursprung som flydde från en framväxande antisemitism som frodades under den kommunistiska regimen. De var en av många flyktingvågor från det kommunistiska förtrycket men också ett led i en nästan historisk tradition av polsk flykt från ett Polen som inte alltid funnits utan splittrats och delats upp av stormakter. Frédéric Chopin och Marie Curie flydde under olika epoker av Polens 1800-talshistoria, till Paris båda. Och till Ystad har polacker flytt också i olika vågor. Närheten har här skapat en naturlig port till Sverige.
Polen är ett förunderligt plågat land. När flygplanet med den polska statsledningen och högsta militärledningen för två veckor sedan störtade utanför Smolensk var det en påminnelse om detta lands svåra historia. Planet var på väg för att högtidlighålla minnet av 20 000 polska officerare som massavrättades av sovjetiska NKVD-trupper för 70 å sedan. Nära 5000 av dem avrättades en efter en i Katynskogen utanför Smolensk dit planet var på väg.
Skälet till massmorden var i sin brutalitet enkelt. Stalin ville inte ha någon existerande polsk elit som skulle kunna leda något försvar mot en sovjetisk ockupation eller på annat sätt utgöra någon motståndskraft. Och så delades Polen mellan Tyskland och Sovjetunionen och efter andra världskriget blev Polen en del av den sovjetiska sfär som delade Europa mellan förtryck och frihet.
Genom färjan till Swinoujscie fick Ystad på nytt en väg ut i Europa och Polen en väg in till den fria världen. Turister, funktionärer och flyktingar, i olika vågor, för att inte tala om spionerande lastbilschaufförer som i vardagen var pansarmajorer eller otaliga tavelförsäljare som ständigt råkade hitta hem till flygvapnets piloter och andra befattningshavare i det svenska försvaret.
Nu fem år senare efter medlemskapet och 20 år efter frigörelsen från kommunismen ser vi resultatet av förändringen i Polen. I ett land som drabbats av sorg och chock, där stora delar av ledarskapet försvunnit, fungerar stabilt vidare i sorgen. Trots att en stor del av landets elit försvunnit i katastrofen går verkligheten vidare inom rättstatens regler. Det är en stabil demokrati som har vuxit fram i vårt grannland.
Den polska ekonomin tillhör Europas stabilaste med en tillväxt förra året på nästan 2 procent. I ett Europa som präglas av stillastående och stora underskott är Polen ett av få undantag. I dag gränsar vi inte längre till ett land som är en del av en socialistisk grå intighet på andra sidan Östersjön utan som är en del av ett fritt och öppet Europa. Färjevägen mellan Ystad och Swinouscije binder samman oss med Europa snarare än att som då vara en port för dem som levde bakom järnridån, på undantag i diktatur.
Polska officerare samarbetar i dag med svensk militär i internationella operationer för fred och säkerhet. Vårt försvar behöver inte längre utformas för att möta polska förband längs kusterna kring Ystad. När jag agerar för ett öppnare och friare Europa i Europaparlamentet gör jag det tillsammans med polska vänner, liksom med de baltiska. Varannan onsdag samlas jag tillsammans med kolleger i min partigrupp EPP från Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Danmark för att utifrån gemensamma uppfattningar driva igenom det som är viktigt för oss.
Inget av allt detta hade varit möjligt utan EU. Inte samarbetet. Inte den starka rättstaten och demokratin i Polen. Inte öppenheten mellan våra länder. Den tvåfaldiga tragedin i Katyn står i dag mot en verklighet som heter frihet, öppenhet och demokrati. Det är en fantastisk förändring sedan den tid vår kontakt med Polen var dem som flydde därifrån.