Mötet mellan president Obama och den kinesiske diktatorn Xi Jinping i Kalifornien beskrivs som ett möte mellan två motsvarigheter som företrädare för världens två största ekonomier. Det är fel i en hel rad bemärkelser. För det första är Xi Jinping företrädare för världens största och tveklöst mäktigaste diktatur. Den uppvisar som diktatur inte någon skillnad till det bättre jämfört med Vitryssland, snarare tvärtom. För det andra är Xi Jinping inte folkvald eller demokratiskt vald som begreppet president ger vid handen. Han är utsedd av ett kommunistiskt parti i ett enpartisystem som präglas av förtryck och förbud mot politisk mångfald. För det tredje är Kina inte världens näst största ekonomi, liksom ej heller USA är världens största ekonomi.
Europeiska Unionen är världens största ekonomi. Det är bara det att det inte är världens största marknad. Och i det faktum att så många europeer ser USA som den självklart största ekonomin ligger en underskattning av den roll vi kan spela både ekonomiskt och politiskt. Därmed underskattas också det reformbehov som finns i Europa.
I en tid då diktaturen står så stark som den gör i världen behövs starka demokratier. Det gäller USA och det gäller Europa. Vi får vare sig underskatta diktaturen när vi ser den eller det ansvar vi själva har för att reformera och stå upp mot den. Det vore bättre om Europas ledare såg vikten av att möta det politiska hotet mot mänskliga fri- och rättigheter som Kina utgör snarare än att bemöta kinesiska produkter med strafftullar.