För 20 år sedan hade vi krig i Europa. Krig mellan serbiska och kroatiska förband liksom slovenska. Bosniska förband mot kroatiska och serbiska. Etnisk rensning och krigsförbrytelser. Och stora flyktingvågor av människor som sökte fly undan kriget och brutaliteterna. Det som inte skulle få hända igen hände igen.
De som tror att tanken på krig i Europa är något som hör samman med en gången tid, med andra världskriget eller det kalla kriget, bortser från att freden aldrig är starkare än den starkaste galenskapen. Och galenskapen kan sticka fram sitt huvud ur etniska motsättningar, ur nationalistiska agendor, ur diktaturers skräck för att förlora makt och ur maktfullkomlighet.
I tisdags avslutade jag det sista sammanträdet med den gemensamma kommitten för Europaparlamentet och Kroatiens parlament som har följt, övervakat, förankrat och drivit på förhandlingsarbetet mellan EU och Kroatien. Den första juli i år blir Kroatien Europeiska unionens medlem nummer 28. Därmed förändras inte bara Europa utan också det en gång krigshärjade Västra Balkan.
Europa förändras eftersom städer och regioner som en gång var en självklar del av europeisk historia, som Dubrovnik, Split, Dalmatien och alla andra delar av Europa som i årtionden doldes bakom järnridån och diktaturen nu tar steget tillbaka som ett land i södra Europa längs Adriatiska kusten och vid Medelhavet. Det blir ett ännu lite stabilare och säkrare Europa med större förmåga att bidra till en fredlig och demokratisk utveckling på Balkan.
Västra Balkan förändras eftersom om några månader kommer inte bara Slovenien utan också Kroatien, två av det gamla Jugoslaviens delrepubliker, att vara medlemmar i EU. Därmed blir den europeiska integrationen en verklighet och en tydlig möjlighet för människorna i Montenegro, Serbien, Makedonien, Bosnien, Albanien och även Kosovo. Och det stärker i sin tur de moderniseringens och demokratins krafter som står emot den gamla historien av jugoslavisk diktatur, ett liv bakom järnridån, de etniska motsättningarna och krigen på 1990-talet.
Genom förhandlingar med EU om samarbete och utveckling på olika nivåer och i förlängningen medlemskap byggs ett ramverk som ger rättstat, fri- och rättigheter och möjligheter för män och kvinnor. Det kan låta som högtidstal men för dem som det inte är självklart för, för dem som har upplevt motsatsen, är det realpolitik för hur trygga och öppna samhällen formas.
För Kroatien och Slovenien som fortfarande kämpar med att lämna resterna av planekonomin bakom sig är medlemskapet i EU en tillgång till en inre marknad och ett regelsystem som ger konkurrens och mångfald och nya möjligheter till tillväxt. Precis som i Frankrike eller i Sverige, Tyskland eller Spanien, kommer det ligga i deras egna händer hur de utnyttjar denna möjlighet och vilken politik de för.
Men de blir nu tillsammans en del av världens största ekonomi som vi också kan utveckla till världens mest dynamiska marknad, om vi i Bryssel, Stockholm, Zagreb och Ljubljana fattar de rätta besluten, som öppnar upp för företagande och konkurrens, som uppmuntrar till arbete och investeringar och som gör det möjligt att nå 500 miljoner konsumenter.
Där ser vi det som är den europeiska politikens stora utmaning. Att på en gång se den gemensamma möjlighet som ett öppet Europa innebär för fred, säkerhet och för varje medborgare och samtidigt utnyttja de gemensamma möjligheterna för en politik som kan göra Europa till en ledande global ekonomi. Utan EU vore det inte möjligt. Med EU är det just det vi kan göra.
Säkra freden. Utveckla säkerheten och garantera friheten. Vitalisera och förnya våra ekonomier. Bekämpa byråkrati och krångel. Låta Kroatien vara Kroatien och Sverige vara Sverige men också låta oss vara Europa tillsammans. Göra människor fria och starka. Det är det Europa jag vill bidra till.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp EPP