Under dagen har räntekostnaderna för den spanska och italienska skuldbördan vuxit dramatiskt. Skuldkrisen, som vi nu på nytt ser falla tyngre på dessa länder, med deras mycket större betydelse för europeiska finansmarknader och ekonomi än Grekland och Italien, är i grunden ett tillväxtproblem som ytterst handlar om politisk reformkraft.
Det är frånvaron av liberaliseringar som har försvagat konkurrenskraft och tillväxtkraft och som nu gör att en skuldbörda för Italiens del på 12 % blir alltmer oroande allteftersom tvivlen växer på om den politiska förmågan finns att genomföra åtstramning och tillväxtreformer samtidigt.
Italien står nu och stampar på en tillväxt som är närmare noll procent samtidigt som räntekostnaden för statsskulden stiger. Osäkerheten om Berlusconis förmåga och vilja att både genomföra en åtstramningspolitik och samtidigt en reformpolitik för ökad konkurrens är av uppenbara skäl stora.
Detta är ett problem för hela den europeiska ekonomin men en utmaning för EU och för gemensam lagstiftning. Det är bristande genomförande av beslutade marknadsreformer, för svag konkurrenspolitik och ovilja att representera stabilitetspaktens bestämmelser som har lagt grunden för en europeisk kris som vi kommer se fördjupas under kommande månader.
Det finns ett sätt att möta detta på. Det första är att få på plats en ny stabilitetspakt som ger förtroende och trovärdighet. Det andra är att massivt genomföra de marknadsreformer som kommissionen för länge sedan borde ha föreslagit, med bland annat reformer för att öppna upp tjänstesektorn. Det är mot denna bakgrund bekymrande att de förslag man nu istället lägger fram handlar om att införa en finansiell transaktionsskatt, som kommer att försvaga europeiska finansmarknader, och en större budget utan prioriteringar, som kommer att bidra till att stimulera en gammaldags ekonomi på framtidens bekostnad. Det kommer att bli ett antal svåra ekonomiska år men vi kommer också få se växande politiska konflikter mellan dem som vill reformera och de som tror att vår konkurrenskraft ligger i att Europa var bättre förr.
Bloggar: Lindqvist, Ekonomisten, Riedl.