Vid Stefan Löfvens besök i London var frågan om Storbritanniens medlemskap och förutsättningarna för det ett övergripande tema. Det är bra och det är viktigt, men det är än mer viktigt att de problem som många i Storbritannien ser med EU är problem som många andra också ser, inte bara i EU utan också i många av medlemsstaterna.
Det handlar om överbyråkratisering, regleringar och detaljstyrning. De som tror att detta är ett unikt EU-fenomen ombeds att studera den rödgröna svenska regeringens program. Det finns överlag en allt för stor tilltro till regleringar och detaljstyrning i Europa. Sverige har behållit hyresregleringen trots att den i årtionden kunnat konstateras underminerar bostadsmarknaden. Vi har en arbetsrättslig lagstiftning som bygger på fackens makt och inte den enskildes rätt, som motverkar rörlighet och straffar den som byter jobb, förutom att den hindrar de nya att komma in på arbetsmarknaden.
Just nu tycks tron vara att stigande fastighetspriser som beror på växande bostadsbrist och räntepolitiken beror på att det inte är dyrt tillräckligt för människor att bo.
Motsvarande ser vi i Storbritannien. Ett ålderdomligt skolväsende, en byråkratiserad sjukvård, gammaldags högskoleutbildning och eftersatta infrastrukturinvesteringar. Regleringar som hindrar och försvårar.
Det Europa behöver är inte tron på att just EU står för byråkrati utan att vi behöver en agenda för att bekämpa byråkrati, statlig styrning och för att öppna upp för enskilda människors frihet. Britterna bör inse att de inte är ensamma och vi bör inse att vi alla har ett intresse av den reformeringen av Europa. Stefan Löfven bör inse att det handlar om ett uppbrott från gammal politik till en anpassning till en ny värld.