Hoppa till innehåll

Europa behöver en ny försvars- och teknikallians

  • av

Den säkerhetspolitiska allians i form av Nato som under årtionden värnat Europas fred måste nu kompletteras med en bredare digitaliseringens allians. Det skulle öka säkerheten och samtidigt fungera som hävstång för Europas förmåga att konkurrera inom framtidsteknologi, skriver debattörerna Stefan Fölster och Gunnar Hökmark.

President Macrons utspel om Europas relation till USA bygger på två fundamentala fel som är farliga för Europas säkerhet och utveckling. För det första är den säkerhetspolitiska och teknologiska utvecklingen i Asien lika avgörande för Europa som för USA. För det andra är det bara tillsammans med varandra som EU och USA kan sätta standards, mönster och en agenda för den globala utvecklingen. Vi behöver strategiska allianser för att värna demokratins suveränitet mot aktörer som Kina liksom Europa uppenbart behöver det gentemot Ryssland. 

Vår utmaning är inte vad vi själva kan göra utan vad vi kan uppnå för att tillsammans utveckla gemensam styrka. Europa tappar mark när det gäller de tekniksprång och innovationer som nu behövs för att garantera vår säkerhet, klimatomställningen och en robust ekonomi. Hämskon är ständiga försök att skydda och subventionera europeiska teknikdrömmar. 

Vi behöver ett ökat samarbete mellan Europa och USA kring forskning och handel men också allianser mellan den fria världens aktörer i digitaliseringens värld för att möta de hot i som i dag riktar sig mot öppna ekonomier. 

Frivärld presenterar i dag en rapport om hur detta kan gå till genom skapandet av ”Eukus”, en säkerhetsinriktad teknikallians mellan EU, USA och Storbritannien. Vi måste tillsammans bli ledande när det gäller innovationer inom digitalisering och AI, inte motarbeta varandras framgångar.  

Teknologiska försteg i den fria världens demokratiska gemenskaper är helt avgörande för att kunna försvara Europa mot Rysslands krig i Ukraina, Kinas växande hot även mot europeiska länder och samtidigt få genomslag för en global klimatpolitik. Tyvärr lägger såväl EU som Sverige ständigt krokben för sig själv. 

I sin senaste analys av konkurrenskraft konstaterar EU-kommissionen att produktivitetstillväxten har släpat efter andra stora ekonomier i världen i decennier. Det är i sig ett säkerhetspolitiskt hot mot vår förmåga att upprätthålla ett öppet samhälle och stabila samhällsekonomier. 

Självklart bör EU sträva efter att självständigt kunna hantera svåra utmaningar. Men om det leder till försök att bygga egen autonomi på bekostnad av teknologiskt ledarskap så blir EU i stället alltmer sårbar. Mängden av tidigare misslyckanden att med statligt stöd skapa teknologiskt ledarskap borde ha vaccinerat både EU-kommission och medlemsstater från nya försök. 

EU:s flodvåg av digitala initiativ innehåller i detta perspektiv stora risker. Flera studier varnar till exempel för EU:s föreslagna ”Data Act” som vill begränsa företags möjlighet att överföra data till och från EU vilket skulle ge europeiska företag en kraftig konkurrensnackdel. En svenskbyggd lastbil ute i världen skickar till exempel stora mängder digitala diagnosdata – hastighet, bränsleförbrukning, motorprestanda, till och med körteknik – till företagets huvudkontor i Sverige. Fordonen skulle inte fungera effektivt utan att överföra data över, och inte heller reparationen av dessa fordon. Studierna indikerar att begränsningar av det slag som EU:s datalag kan föra med sig kan leda till förluster i BNP motsvarande hela den italienska ekonomin.  

Europeiska politiker måste nu sluta med illusionen om att Europa ensamt kan möta hoten från diktaturer med vad de kallar ”strategisk autonomi”. Tvärtom kan Europa tillsammans med USA leda innovationerna inom de strategiskt viktiga fälten om europeisk och amerikansk innovationskraft kompletterar varandra. 

Sådana samarbeten sker i dag i näringslivets många olika former men ständigt i en motvind som skapas av protektionister. Nu skärper säkerhetsläget och klimatomställningen behovet av att kroka arm. Samtidigt har USA format en Stillahavsallians som kan tjäna som förebild och som skulle ge fokus och kraft åt ett nytt transatlantiskt samarbete. 

Det så kallade Aukus är främst känd som en försvarsallians i Stilla havet mellan USA, Storbritannien och Australien och ytterligare andra Stillahavsländer. Men en mindre noterad andra ”pelare” gäller samarbete kring avancerad teknologi, såsom artificiell intelligens, kvantsystem och hypersoniska missiler.  

Det är denna andra pelare vi anser kan tjäna som mall för ett atlantiskt ”Eukus”. Eftersom innovationsförmågan inom i stort sett alla områden påverkas av och påverkar digitaliseringen skulle det stärka alla partners digitala tekniksektorer och bygga säkerhet genom digitalt och teknologiskt ledarskap. 

Ett atlantiskt Eukus-avtal skulle hjälpa EU att äntligen sjösätta en effektiv organisation för tekniksprång efter tidigare misslyckade försök som att efterlikna det mycket framgångsrika American Defense Advanced Research Projects Agency (Darpa). 

Den säkerhetspolitiska allians i form av Nato som under årtionden värnat Europas fred måste nu kompletteras med en bredare digitaliseringens allians som ger ökad säkerhet och samtidigt fungerar som hävstång för Europas förmåga att konkurrera inom framtidsteknologi. Enbart så kan världens största demokratier långsiktigt ha en kraft som kan stå emot diktaturer som Kina och andra auktoritära regimer. 

Stefan Fölster, docent i nationalekonomi och författare till Frivärlds rapport From Digital Protectionism to Digital Alliances.

Gunnar Hökmark, ordförande för tankesmedjan Frivärld.