Men på en punkt skulle det drabba den svenska försäkringsmarknaden hårt och utan grund. I den analys som Finansinspektionen har gjort skulle nästan alla svenska ömsesidiga svenska försäkringsbolag falla under gränsen för MCR ( Minimum Capital Requirement) De skulle sammanlagt sakna så kallat Tier 1 kapital ( kapital av den högsta kvaliteten ) till ett värde av 1550 miljoner euro, det vill säga drygt 1400 miljarder svenska kronor, trots att de svenska försäkringsbolagen disponerar 10 gånger så mycket kapital i form av överskottsfonder som är disponibla för just den förlusttäckning som krävs för att klara MCR.
Problemet beror alltså inte på att det saknas soliditet, tvärtom, utan på att de överskottsfonder som i Sverige används för förlusttäckning och återbäring till försäkringstagare, utöver det garanterade kapitalet, riskerar att definieras som ett kapital av lägre kvalitet bara av skälet att de kallas överskottsfonder.
Problemet måste lösas men det får inte ske genom ett särskilt undantag för den svenska marknaden. En lösning måste innebära att allt kapital som är tillgängligt för att täcka förluster, som företagsledningar förfogar över och som är tillgängligt ska betraktas som fullvärdigt klass 1 kapital och inget annat, oavsett om det redovisas i en överskottsfond eller på annat sätt och oavsett om det är realiserade vinster eller ej. Något annat kommer jag som ledamot i det ekonomiska utskottet inte acceptera.
Alternativet skulle i praktiken vara att de ömsesidiga livbolagen inte skulle kunna finansiera sin kapitalbas som i dag och att det aktuella överskottskapitalet inte skulle kunna föras till överskottsfonder och därmed inte kunna komma försäkringstagarna till fördel när företaget går bra. Det skulle drabba både enskilda och den svenska försäkringsmarknaden. Det skulle inte minst därför innebära ett bakslag för strävan att göra Stockholm till en ledande finansplats i norra Europa.
Gunnar Hökmark