Om drygt ett år, den 29 mars 2019, lämnar Storbritannien den Europeiska unionen. Storbritanniens öde visar hur nära sammankopplade våra samhällen i Europa faktiskt är och vilken betydelse EU har för länder som Sverige. Det är inte enkelt att skiljas när man format samhällen tillsammans under 40 års tid och kanske glömt hur mycket vi har gemensamt.
Utträdet kommer inte att vara okomplicerat. Att det är svårt beror på att mycket av det nationella har blivit en del av det europeiska, liksom det europeiska har blivit nationellt. Vi har under lång tid växt samman för att kunna möta nya utmaningar gemensamt.
Det är lätt att ta för givet det faktum att EU har skänkt oss 60 år av obruten fred liksom det är lätt att glömma det som blivit en del av vardagen. Vi kan ringa och surfa fritt i Europa tack vare en gemensam telekommarknad, göra studentutbyten genom Erasmus och arbeta i hela Europa. I stället för 28 regler om bananer har vi nu en gemensam. Som litet land får vi större genomslag för en effektiv klimatpolitik.
Kritikerna har rätt i att EU är något helt annat än det EU som Storbritannien blev medlem i 1973 och som Sverige gick med i 1995. Det ska vi vara glada för. Dåtidens union saknade verktyg för att hantera de många utmaningar som Europa står inför, med allt från rysk aggression, klimatkris, en växande global ekonomi, flyktingkris och digitalisering. Dagens EU kanske inte lyckas lösa dem alla – och vem kan? – men vi kan hantera dem.
Som i alla politiska församlingar tas beslut som går att ogilla, men det är en del av demokratins konflikter och säger mindre om samarbetet som sådant. Det förutsätter att vi för en debatt som fokuserar på det politiska innehållet och att vi i Sverige får en regering som är aktiva i debatten om EUs framtid.
Den socialdemokratiska regeringen har gjort arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor till huvudsaklig Europapolitik, vilket om det realiseras blir slutet på den svenska modellen. Den inställningen bortser helt från vad det är som bygger Europasamarbetet starkt och leder snarare till ökade splittringar.
Kanske har vi en lärdom att dra när nu Storbritannien omförhandlar det som varit gemensamt under lång tid. Även om pusselbitar börjar falla på plats kvarstår flera frågetecken, som gränsen mellan Irland och Nordirland och frågan om Storbritanniens roll i eller utanför den inre marknaden. Förhandlingar lär fortlöpa under flera års tid med en övergångsperiod bortom den 29 mars 2019, som är Storbritanniens sista dag som EU-medlem.
Det återstår för britterna att bestämma vad de vill och för EU att säkerställa en så nära relation med Storbritannien som möjligt. Allt annat vore skadligt för Storbritannien, för Sverige och för Europa. Konsekvenserna är så stora och långt ifrån det som lovades av lämna-kampanjen att det lämnar ett Storbritannien i ekonomiska och politiska problem. Det är därför britterna nu inte riktigt vet vad de ska göra. Brexit till trots så är Europa vårt gemensamma öde. Det gäller Storbritannien lika mycket som det gäller Sverige.