Publicerad på Newsmill den 7 februari 2012.
EU-kommissionen föreslår införande av en skatt på finansiella transaktioner. Den ansvarige EU-kommissionären gör ett försök i en svensk debattartikel att bemöta kritiken, men fakta motsäger hans påståenden.
EU-kommissionär Algirdas Semeta påstår sig i en svensk debattartikel vilja avliva myter om förslaget till EU-skatt på finansiella transaktioner. Mot hans försvar står dock en mängd tunga analyser, såväl EU-kommissionens egna som oberoende forskares, som visar på negativa effekter. Förslaget har mött hård kritik och den svenska regeringen är motståndare till denna nya EU-skatt.
Semeta påstår att en EU-skatt på finansiella transaktioner inte skulle drabba tillväxten särskilt hårt. Men även enligt Kommissionens beräkningar av de lågt räknade effekterna skulle skatten sänka EU:s samlade BNP med cirka 600 miljarder kronor – och ge intäkter på 550 miljarder. I Sverige bedömer Finansdepartementet att de totala skatteintäkterna skulle minska som följd av denna skatt.
Vidare påstår Semeta att skatten inte skulle drabba vanliga sparare. I detta instämmer inte Riksgälden och Pensionsmyndigheten, som menar att det vanliga sparandet, i synnerhet pensionssparandet, skulle minska. Näringslivets skattedelegation beräknar att det totala sparandet skulle minska med cirka fem procent.
Semetas påstående att skatten inte skulle leda till en utflyttning av finansiella företag från Europa motsägs av Kommissionens egen analys. De räknar med att 90 procent av derivathandeln, exempelvis, lämnar. I grunden skadar det investeringar och jobb.
Ett centralt argument för denna nya skatt är att den skulle skapa större stabilitet på de finansiella marknaderna. Ett betydande antal studier tyder snarare på att volatiliteten riskerar öka – exempelvis Schwert och Segiun (1993), Habermaier och Kirilenko (2001), ECB (2004) och Matheson (2011).
I dagens situation, med stor ekonomisk osäkerhet och skuldkris i flera länder, är behovet att reformera för att underlätta framtidens tillväxt stort. En EU-skatt på finansiella transaktioner, varav en stor del av intäkterna skulle gå direkt till EU-budgeten, skulle leda till motsatsen.