Den Europeiska unionen har gjort Sverige till ett mer öppet land och Europa till en friare kontinent. Länder i Central- och Östeuropa som tidigare präglades av kommunistiskt förtryck är nu en del av den demokratiska gemenskapen. Denna utveckling beror främst på en politisk vilja att fördjupa samarbetet och liberalisera marknader. I diskussionen om Sveriges och EU:s framtid behöver vi tala mer om de långsiktiga politiska vägvalen.
Det finns inga beslut eller regler i EU som uppstår av sig själva eller, som ibland felaktigt påstås, av byråkrater. Alla lagar som har beslutas i EU har debatterats och röstats igenom av folkvalda från nationella parlament och från Europaparlamentet. Att beskriva politiska frågor som ”EU-frågor” får dem att framstå som annorlunda från frågor i riksdagen, vilket de egentligen inte är. Konfliktlinjerna om hur vi skapar jobb och tillväxt är ofta densamma i riksdagen som i Europaparlamentet.
På det stora hela har samarbetet inneburit marknadsliberaliseringar, ökad handel och mer enighet kring avgörande frågor för framtiden. Den inre marknaden har gjort att svenska företag kan se hela Europa som sin hemmamarknad och att svenska medborgare kan söka jobb, studera och resa med enkelhet över gränserna. Små- och medelstora företag, som saknar resurser att hantera 28 olika regelsystem, har fått det lättare att konkurrera i Tyskland, Polen och Spanien liksom i Sverige.
En förutsättning för den gemensamma marknaden, som är avgörande för svensk ekonomi och tillväxt, är just de gemensamma reglerna. Men EU är också en politisk gemenskap. I en tid när auktoritära regimer stärker sitt inflytande globalt, när Ryssland och Kina söker försvaga den liberala demokratin och när Trump startar handelskrig behöver Sverige mer, inte mindre, samarbete med våra europeiska grannländer.
Vi behöver fortsatta liberaliseringar och fler frihandelsavtal för ökad tillväxt. En stark utrikespolitik med gemensamma sanktioner mot Putinregimens krig i Ukraina, där enskilda länder inte bör kunna hindra fördömanden av grova människorättsbrott. En grannskapspolitik för att stödja länder i vårt närområde till att bli stabila demokratier.
Miljö- och klimatpolitiken måste utgå från effektiva åtgärder som gör det billigare och enklare att minska utsläppen som i sin tur kan få stora utsläppsländer att ta efter, inte fastna i symbolpolitiska mål. Den europeiska energiunionen bör fördjupas och en större del av EU-budgeten bör gå till forskning och utveckling. Arbetsmarknadspolitiken bör fortsatt vara en fråga för medlemsländerna, trots Socialdemokraternas försök att göra dem europeiska.
Europeiska unionen blir vad vi gör den till. Precis som i svensk politik präglas Europapolitiken av politiska konfliktlinjer som kräver vägval i dag, men det kräver ett större fokus på vilken politik som ska prioriteras. Utgångspunkten för att uppnå mer av frihet, välstånd och trygghet bör vara att säkerställa sammanhållningen i den gemenskap vi har, föra en offensiv politik i frågor som Sverige inte kan lösa ensamt och dra nytta av möjligheterna som samarbetet ger.