För två decennier sedan pågick i Europa en etnisk rensning och krigen på Balkan drev människor på flykt. Några fann en ny tillvaro i Sverige. Då som nu lämnar skeendena på Balkan avtryck i resten av Europa. När regionen utsätts för hot från nationalistiska rörelser och från rysk och kinesisk maktpolitik måste Europeiska unionen värna dessa länders europeiska väg.
EU är redan i dag den enskilt viktigaste aktören på Balkan när det kommer till handel och finansiellt stöd. Det gäller även arbetet med att stärka de demokratiska institutionerna, rättsstatens principer och mediefriheten, några av de grundläggande kriterierna som behöver uppfyllas i förhandlingarna om framtida EU-medlemskap.
Utvidgningen av EU har varit avgörande för en mer demokratisk och fredlig kontinent och är på så vis inget nytt fenomen. Västra Balkan blev mer stabilt med Sloveniens medlemskap 2004 och Kroatiens medlemskap 2013, som dessförinnan sågs som långt ifrån självklara medlemmar, men som i dag är europeiska länder.
Av de länder som nu kommit längst i förhandlingarna om EU-medlemskap tillhör Serbien och Montenegro, med sikte på 2025. Vägen dit är lång och kräver beslutsamma reformer. Dessvärre lever gamla konflikter på Balkan nära i minnet. Det gäller Serbien och Kosovo liksom etniska konflikter inom länderna och Makedoniens namnkonflikt med Grekland. Mörka krafter är inte sena med att utnyttja dessa.
I Serbien har Ryssland köpt upp landets motsvarighet till Vattenfall, man finansierar serbiskspråkiga medier, tvättar pengar och använder den ortodoxa kyrkan för att skapa splittringar. I Montenegro stödde Ryssland ett försök till statskupp. I Makedonien och i Grekland försöker man genom påverkanspolitik hindra en lösning till namnkonflikten. Parallellt med Ryssland ser vi ett Kina som gör strategiska investeringar i regionen för att på så vis utöva politiska påtryckningar i enlighet med kommunistregimens agenda.
Skulle EU släppa sitt engagemang i regionen skulle Ryssland och Kina snabbt fylla Europas tomrum, med motsättningar och auktoritärt styre som följd. Europa behöver arbeta mer för att främja demokratiska krafter, kampen mot korruption och respekten för individuella fri- och rättigheter framför etniska identiteter.
Den dag som Serbien och Montenegro är redo för medlemskap kommer det att ske efter politiska reformer mot mer öppna och demokratiska samhällen. Vi har sett förut hur samhällen har utvecklats under kort tid genom att bli en del av Europas demokratiska institutioner. Det är därför Ryssland ser europeisk integration som ett hot, eftersom det utgör ett hot mot den auktoritära samhällssyn som präglar den ryska regimen.
När Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet i Sverige talar om att lämna den europeiska gemenskapen bortser de inte bara från fördelarna med en gemensam marknad, gemensam klimatpolitik, fri handel, gemensam energipolitik och en utrikespolitik som bemöter ryska påtryckningar, utan också från de institutioner som har lett till ett fritt och öppet Europa
Med ett demokratiskt Serbien och Montenegro skulle vi få ett mer stabilt Balkan och Europa. Det förutsätter EU:s fortsatta engagemang.