Samarbetet inom EU är avgörande för Sverige liksom andra medlemsstater, för att vi trots alla de problem som drabbat varje land ska kunna hantera krisen.
Det är inom EU som medlemsstaterna nu får sitt främsta stöd. Det gäller de pengar som nu anslås från budgeten till förstärkta insatser för sjukvård och hälsa och det gäller leveranser av medicinsk materiel och utrustning. De som hävdar att EU inte har varit till hjälp utgår ofta från att hjälp innebär hjälp från någon till det egna landet, men mer sällan hjälp från det egna landet till någon annan.
De mycket stora gemensamma upphandlingar som nu görs inom EU är avgörande för att hjälpa alla medlemsstater när det gäller sjukvårdsmateriel och mediciner.
De bortser också från att det är det normala samarbetet med handel som är den främsta säkerheten för Sverige i denna tid. Dessutom bortser man från att EU nu gemensamt mobiliserar finansiella resurser som motsvarar 3 procent av Europas BNP, för att få igång ekonomi och jobb. Utan denna gemensamma insats skulle varje land, hur bra man än skulle klara sig själv, drabbas ännu hårdare av den stagnation som nu kommer.
De mycket stora gemensamma upphandlingar som nu görs inom EU är avgörande för att hjälpa alla medlemsstater när det gäller sjukvårdsmateriel och mediciner.
Det faktum att företag i Kina nu levererar materiell till sina kunder är en del av den normala ekonomi där kinesiska företag levererar till sina kunder. Lika normalt är det att länder utöver detta söker hjälpa varandra, som Kina fick hjälp från EU och från europeiska länder i början av krisen. Det som ska ses som extraordinärt är snarare de krav på gentjänster som nu har börjat komma från Kina, de vill exempelvis att Frankrike ska köpa in kinesiskt 5G som tack för skyddsmasker. Kravet på gentjänster för att fullgöra sin del i den normala ekonomin blottlägger diktaturens logik som styr den kinesiska regimen, allt handlar i slutändan om att öka sitt inflytande över världen.
Det är i medlemsstaterna beredskapen ska finnas. Gemensam beredskap utöver det förutsätter att medlemsstaterna ger EU det uppdraget.
Därför är det också viktigt att uppmärksamma att det är EU och inte Kina eller Ryssland som bidrar mest till att Sverige kan klara coronakrisen. De är visserligen noggranna med att basunera ut sina insatser i media men de är inte alls utav samma reella proportioner som de europeiska. Den skyddsutrustning som skickas mellan medlemsstater håller också en hög kvalité, tillskillnad från den ryska och kinesiska som i flera fall har fått skickas tillbaka.
EU består inte av något annat än sina medlemsstater och är inte en ytterligare stat med andra resurser än de som finns i unionen. Det är i medlemsstaterna beredskapen ska finnas. Gemensam beredskap utöver det förutsätter att medlemsstaterna ger EU det uppdraget. Det finns nämligen inte fler resurser i EU än vad man har bestämt ska finnas gemensamt. När medlemsstater i inledningen av krisen hade brist själva, fanns inget att dela med sig av. Så var det för Sverige och så var det för alla. Nu ser vi hur transporter och hjälp har kommit igång. Svårt sjuka kan få vård i ett annat land. Stora gemensamma köp av utrustning och distribution mellan länderna.
Det finns nu skäl att utveckla den gemensamma krishanteringsförmågan, så att sjukvårds- och hälsosektorn i skeden av kris kan bli föremål för gemensam planering och förberedelse. Men det förutsätter att man fördjupar och förstärker samarbetet inom dessa områden. Inte att man nu säger att EU har misslyckats med något som EU har saknat mandat att förbereda sig för.