– – – –
CITAT.
Sårbarheten i energitillförseln är ett gemensamt problem
– – –
Tillförseln av olja, naturgas och el rör inte bara energipolitiken utan också EU:s inre marknad och den gemensamma utrikespolitiken. Denna insikt präglar också den grönbok om den framtida energipolitiken som EU-kommissionen nyligen presenterade.
Tyvärr undviker dock grönboken några av de viktiga vägval som EU och medlemsstaterna nu måste göra.
Europa behöver en gemensam energipolitik; om något år kommer vi att ha en så gott som fullvärdig inre marknad för energi.
Sårbarheten i energitillförseln är ett gemensamt problem. Stigande priser kommer att påverka hela den europeiska ekonomin och kan delvis mötas genom en effektivare inre marknadspolitik.
Energipolitikens geopolitiska dimension kommer att ställa krav både på den gemensamma utrikespolitiken och på handelspolitiken.
Samtidigt måste medlemsstaternas energipolitik diskuteras i skenet av de gemensamma förutsättningar och utmaningar vi har.
Vi måste inse att Europa behöver mer energi och ökad elanvändning för att försvara och utveckla sin roll i den globala ekonomin. Annars flyttar energianvändning och produktion till andra delar av världen.
Vi måste därför våga fatta de beslut som är avgörande för att klara koldioxidmålen. Det innebär att vi bör undvika att investera fast oss i en ökad naturgasanvändning och ett ännu större beroende av Ryssland.
Vi bör sträva efter säkra oljeleveranser från många olika håll, samtidigt som vi öppnar för en ökad användning av inhemska biobränslen på kommersiell grund.
Närmare 50 kärnkraftsreaktorer står nu under avveckling, på kortare eller längre sikt. Det är framförallt Tyskland, Belgien och Sverige som här måste tänka om. Det är ansvarslöst att driva fram en avveckling som leder till bristsituationer, högre elpriser, större koldioxidutsläpp och ett ökat beroende av fossila bränslen och deras leverantörer.
Snarare bör fler länder än Finland och Frankrike överväga ökade investeringar i kärnkraft,
För Sveriges del är det viktigt att avvisa en naturgasintroduktion. Naturgas kräver omfattande och dyr, ny infrastruktur. Men när vi väl byggt gasledningar över hela landet blir de rörliga kostnaderna så låga att gasen slår ut bioenergi, trots att den totalt sett torde vara billigare.
Vi bör också medverka till att utveckla ett baltiskt elnät runt Östersjön så att våra baltiska grannländer och Polen blir mindre beroende av Ryssland.
EU och Sverige bör vidare, som ett led i en europeisk energipolitik, ifrågasätta den gasledning som planeras från Viborg i ryska Karelen till Greifswald i Tyskland.
De förnyelsebara energiformerna bör också ges största möjliga marknad inte ökade subventioner genom att den inre marknaden för energi öppnas och förblir öppen.
Kommissionen måste strikt tillämpa de återhållsamma reglerna för statsstöd, och lika strikt upprätthålla möjligheterna för företag att samarbeta över gränserna och slå sig samman.
En europeisk energipolitik måste vara tydligare än kommissionens grönbok. Den måste våga ta sikte på de kontroversiella avgöranden som krävs för framtida energisäkerhet och miljömål.
