I går inleddes toppmötet mellan USA och Kina. Den kinesiske presidenten Hu Jintao kommer vara där i fyra dagar med diskussioner kring ekonomi, handel, valutor och inte minst säkerhetspolitiska frågor. Den växande kinesiska ekonomin ger nämligen också en växande politisk styrka och en mycket snabbt växande militär förmåga som håller på att förändra de säkerhetspolitiska förutsättningarna i regionen och ställer nya krav på USA som samtidigt vill dra ner på försvarskostnader, bland annat på grund av en snabbt växande skuldbörda.
Det är värt att komma ihåg att Kina inte bara är världens andra ekonomi, efter USA och med EU bortglömt, utan också världens mäktigaste diktatur med ett växande inflytande både gentemot andra delar av världen, oavsett om demokrati eller diktatur råder.
Samtidigt ser vi nu den tunisiska utvecklingen sätta sitt mönster på Maghrebregionen. Det kommer inte att stanna vid det som nu har skett. Övergångsregeringen har redan blivit en övergående regering. Och nya politiska mönster måste ny sättas. Nu skördas tyvärr konsekvenserna av att så många har sett mellan fingrarna med Mellersta Österns diktaturer och till och med gett dem sitt stöd, samtidigt som regionens enda demokrati varit den som mött kritiken. Socialistinternationalen uteslöt omedelbart den flyende Ben Alis makttparti med en dråplig formulering om att det var i enlighet med dess värden. Det var uppenbart förenligt med dess värden att han var medlem så länge han utövade sin makt.
Men det finns ett tomrum för demokratiska krafter i hela denna region. Det borde vi ha gjort något åt sedan tidigare och det måste vi göra något åt även nu. I en värld där demokratin sitter osäkert och där andra krafter kan verka över gränserna behöver vi en strategi för att säkra demokratins utveckling, där den är frånvarande och där den är hotad likväl som där den regerar.
Bloggar: Madeleine Sjöstedt, Cecilia Malmström, Cecilia Wikström.