En dag med anförande och rundabordsdiskussion i Oslo hos norska Höyre som har en Europakonferens, för att på det viset, gissar jag, hålla liv i en Europadebatt som i den ekonomiska krisens tecken riskerar att falla ännu djupare ner på agendan i ett land som Norge. Oljetillgångarna skapar ett till synes oberoende av andra som är förrädiskt.
Norge behöver nämligen lika mycket som vi ett Europa som står starkt i världen när det gäller en öppen ekonomi och stöd för de grundläggande värden som vi ibland brukar kalla europeiska men måste vara just universella.
I grannskapssämjans smågnabb och med skämt om varandra, jag gissar lite vagt att det i Norge finns Sverigehistorier, är det lätt att glömma hur lika och nära varandra de nordiska länderna är. I det större europeiska sammanhanget är vi lika tätt sammanflätade i grundläggande samhällssyn och historia, med alla skillnader som också finns eftersom vi ibland har varit varandras antagonister, på ett sätt som gör att vi omedelbart finner varandra i gemensamma synsätt och uppfattningar. Inte för att de behöver vara identiska utan för att de bygger på en gemensam grund.
För Norge som är en del av den inre marknaden är det långsiktigt ohållbart, menar jag att stå utanför det gemensamma beslutsfattande som driver våra samhällen. Det gäller inom telekom, finansmarknader, den inre marknaden som sådan, energipolitik, transportpolitik och en lång andra frågor, inte minst migrations och flyktingfrågor. Här har Norge en situation som är ett modernt uttryck för det som en gång uttrycktes som ”taxation without representation”.
Och eftersom den globala ekonomin kommer att utsätta våra länder för allt större utmaningar med krav på en mer integrerad gemensam marknad och ett politiskt ledarskap som kan hävda demokratiska värden när dessa inte längre är så självklara, i takt med Kinas växande inflytande, oljeregimerna i Mellersta Östern och Rysslands utveckling. Vi kommer att se allt mer det vi glömt, att politiskt ledarskap förutsätter ett ekonomiskt. Om demokratins ekonomier försvagas, försvagas också demokratin.
Med Norge som medlem i EU blir både Norge, Norden och Europa starkare. Tänkte jag försiktigt påpeka under dagens diskussioner med den Höyres partiledning.