Ryssland håller nu på att etablera sig som ett land och en regim i kretsen av opålitliga och farliga länder. Där har vi sedan tidigare Nordkorea som öppet uttalar aggressioner och inte erkänner några internationella spelregler, där har vi också Syrien som ignorerar både krigets lagar och respekt för mänskliga fri- och rättigheter och vi har Iran som med sin upprustning öppet hotar regionen man lever i.
Med uppenbara lögner har man med våld tagit över Krim, tvingat fram ett parlamentsbeslut i ett parlament ockuperat av beväpnade förband och en folkomröstning i dag präglad av fusk, ryska beväpnade förband samtidigt som man med falsk och avslöjad propaganda hävdar att etniska ryssar är diskriminerade och hotade i övriga Ukraina och med hjälp av organiserade provokationer skapar våld och död.
Det är en rysk regim som gentemot sina egna hänsynslöst slår ner olika opinionsyttringar, rider på nationalistiska strömningar som hetsar mot andra, som blockerar fristående media och som söker kontrollera så mycket av det mediala samhället som möjligt, som utmålar det utländska som anti-ryskt och som fördömer omvärldens förfall. Det vi nu ser i Krim är ett övergrepp mot ett annat land och mot det internationella samfundets mest grundläggande regler.
Det har sin utgångspunkt i en långt mycket farligare utveckling i Moskva som gör ställer landet åt sidan av det internationella samfundets regler och krav på respekt för internationell rätt. Gradvis gör Putin Ryssland nu till ett allt mer farligt land, farligt för sina egna medborgare och farligt för sin omvärld. En stat som inte respekterar lagen och rätten undergräver sin möjlighet att fungera med sin omvärld. När det uppenbara hyckleriet blir till svar gentemot omvärlden synliggörs det förakt man har gentemot andra.
Ryssland har konsekvent vägrat att det internationella samfundet fördömer brutala krigföring regimen Assad ägnar sig åt när man massmördar egna invånare. Man hindrade varje tanke på att agera mot de brott mot krigets lagar som Assad genomfört. Man gjorde det med argumentet att man inte ska intervenera i andra länders angelägenheter. Motsvarande gällde när Libyens Kadaffi genomförde omfattande militära operationer mot civila. Regimen Putin värnar diktaturer och regimer som har det gemensamt att de föraktar mänskliga fri- och rättigheter.
I Ukraina värnade man Janukovitch som plundrade landet och fördömer demokratiska beslut i Ukraina, ljuger om diskriminering av etniska ryssar, skapar provokationer och låter oidentifierade militärer ta över offentliga byggnader i ett annat land. Putin gör sig till fiende till demokratin och rätten. Det är för att värna egen makt och egen förmögenhet och det görs genom en etnisk rysk nationalism som är ett hot mot varje land med medborgare som talar ryska.
Detta är en utveckling som kommit till uttryck genom regimen Putins energistrategi och underblåsande av ryska intressen i andra länder, genom påtryckningspolitik och genom tidigare krig. Det är tyvärr alltför många som menar att han har rätt att ifrågasätta andra länders frihet, som menar att han har rätt att driva krig och som menar att det är rätt att låta diktaturers våld och oförsonlighet stå över internationell folkrätt. Det är anmärkningsvärt att det görs till en fråga för bedömningen av denna konflikt om det enskilda partiet i Ukraina Svoboda är nazistiskt eller fascistiskt. Det är som om det vore relevant att diskutera frågan om Sveriges självständighet huruvida Sverigedemokraterna har en nazistisk grund eller ej.
Det stora och allvarliga som nu sker är att den ryska etniska nationalismen nu leder till en galenskapens eskalering av utvecklingen i Krim och Ukraina. Det är Ukraina som är fredlig och som format en demokratisk regering, det är Putin och Ryssland som tagit beslut om att invadera ett annat land. Däri ligger ett allvar för hela Europa av en långt större magnitud än frågan om ett enskilt parti i ett hotat land.
Kanske är det så att vidden av det vi nu ser är svårt att ta till sig medan diskussionen om Putin har rätt i sin propaganda ger möjligheten att fly den verklighet vi nu står inför. En stormakt i upprustning och med en omfattande militär förmåga som lämnat freden och lagen bakom sig.
För Europas del ställer det krav på förmåga att möta både militära, ekonomiska och politiska hot men också att slå vakt om det enade Europa vi uppnått. Det ska vara öppet för Ukraina och dem som vill välja denna väg och vi måste kunna markera mot den som bryter freden och lagen. Putins svaghet är att det bara är med stridsvagnar och hot han kan överleva. Mot människornas kraft och vilja har han inget att sätta emot så länge vi klargör att det är han som nu ställer sig vid sidan om världen.